Det första höet bärgat

Den extrema värme med tillhörande torka har gjort att Sverige i år kommer att få synnerligen ont om vallfoder till djur. På sina håll har jag läst att en del bönder kanske tvingas ställa sig i kö till slakterierna redan under hösten för att fodret inte kommer att räcka. Gräset dör helt enkel. Nu har vi inte riktigt detta problemet på Tjörn, eftersom myllan här – trots värmen – håller kvar fukt och dagg ganska bra. Det beror helt enkelt på jordmånen. Trots avsaknaden av nederbörd i form utav regn hade förnan vuxit sig relativt tät, för att inte säga mycket tätare än normal för juni månad. Trots bättre vetande kände jag mig dock en smula orolig över att torkan skulle hålla i sig och tillslut lyckas med att ha ihjäl vallen.

Jag slipade kniven i den ena slåttermaskinen och slog gräset i Elins hage. Mest för att vara snäll och hjälpa grannbönderna. Den ena bonden hade slagit vallen och den andre skulle stränglägga, bala och plasta åt den förstnämnde. När man byggde grinnele‘ förr i tiden hade man ingen aning om att det i framtiden skulle behövas ett par meters bredd för att stora traktorer och balpressar skulle komma fram i markerna. Så den bonde som skulle bala fick köra över mitt nyslagna gräs i Elins hage, för att sedan svänga igenom ett upptaget grinnele’ i hâggåln, ut i potäteråkern och in i rätt hage.

Ett par dagar senare slog jag gräset även i en annan hage. De närmaste 10 dagarna skulle visa på härlig (?) värme utan nederbörd. Ett par dagar senare beslöt jag mig för att slå i utmarkerna. Upp på körvägen mot Långemyra, slog gräset, pressade mig ner via Korpehör’t till Stormyr och Rosenhagen. Slog vallen även här.

Jag passade även på att så den sista havren i Holgers hage, och sedan var det dags att smörja hövändaren. Passade nog fick den ena traktorn punktering på vänster bakhjul. Pumpade man i 1,5 kilo i däcket, var det helt platt efter två timmar. I vanliga fall brukar man laga traktordäck själv, med just det här satt givetvis fast mot fälgen likt urberget, så jag lastade det på den andra traktorns mollskopa – tillsammans med ett däck från såmaskinen som också ville ha semester – och Holger fick köra till Q8 nästa dag och få det fixat.


Kommande dag var punkteringen lagad och höet skulle vändas medelst den gamla sidogaffelräfsan, eller ”hövändaren”. Många ”hövändare” är egentligen en kombimaskin. Det betyder att maskinen kan utföra två eller flera moment, varav ett moment utföres bra och de andra momenten utföres mindre bra. När det gäller de i folkmun omnämnda ”hövändarna”, kan dessa maskiner oftast både vända hö och stränga hö. För att krångla till det ytterligare finns det flera olika typer av maskiner som kan vända hö; solfjäderräfsa, sprätt, rotorhövändare, gaffelsidoräfsa m.fl.

Redo för yttervarvet


Ett par dagar senare när gräset hade övergått till hö, var det dags att dra igång den gamla balpressen. 37 stycken balar orkade pressen med, innan det blev ett brott bakom splines-axeln. Dagen efter ställde grannen Albert upp och svetsade axeln (tack Albert!) och den höll ihop. I Elins hage pressades 20 st balar mot 60 st i fjol, i den andra hagen pressades totalt 108 stycken balar mot 250 stycken i fjol. Då hade jag ändå slagit ALLT! Eftersom hagen är blöt i övre änden och det är en alldeles för smal bro i andra änden, fick jag och Holger monterat ihop den gamla hösvansen.

En halvfärdig hösvans

Hösvansen fungerar som en stor grep man har bakpå traktorn. När man lägger hösvansen mot marken, öppnar sig gapet och man kan backa ihop strängen med hö till en enorm stack. När det blir motigt, lyfter man hösvansen, kör fram, lyfter lite till, och backar sedan in i höet på marken och lastar av. På så sätt kan man hela tiden stapla en stor stack med hö. Det sista steget är att köra full fart bakåt och få upp hela hölasset i svansen. Räkna med att efterlassa med högafflar och spänn fast alltsammans med ett rep.

Vy från insidan traktorn mot hösvansen

När allt ”löshö” var samlat i fyra stora stackar, körde jag fram pressen och vi handmatade denna för att få pressat stackarna till balar. Det var inte varmare än 33 grader i skuggan denna dag så det var mycket rast, vila samt intagande av dryck. Efter att ha lastat på alla 108 stycken 14-kilos höbalar i balkärran,  för hand med hjälp av högaffel, tog jag det lugnt resten av dagen.


På söndagen flaggade både SMHI och norska YR att det skulle bli regn på eftermiddagen. Det blev svettigt att vända hö, stränglägga och köra ner allt hö från Långemyra med hösvansen. Sedan blev det åter manuell matning till pressen. Wiggo vill gärna vara med och efter stränga förmaningar och demonstrationer om vad som händer om kläder eller fingrar fastnar i kraftaxel eller i pressen, höll sig den lille käcke gossen på behörigt avstånd. Trots det stod jag nervöst beredd att ingripa om han skulle glömma bort sig.

 

Balkärran lastades och Wiggo somnade i hölasset. På vägen hem kom regnet och vi hann precis backa in hökärran under tak innan det brakade loss. Skönt.

12 reaktioner på ”Det första höet bärgat

  1. Du skriver så man önskar att det inte ska ta slut! Dessa fantastiska mekaniska maskiner jätte roligt att du håller dom vid liv och jag hjälper dig gärna med det jag kan, eder Albert

    Gillad av 1 person

    • Hej!
      Det viktigaste med en Aktiv Sprinter, eller vilken slåttermaskin som helst, är att knivarna är skarpa, samt att man smörjer alla nipplar och smörjpunkter ofta.

      Häng på maskinen på traktorn. Lyft upp. Lossa transportöglan på Sprinterns bakre vänstra del. Sätt ner maskinen på marken. Lossa den bult (19 fast nyckel) som håller knivskenan mot kniven. Lyft upp armen/lagerhuset från kniven och kolla så att den är i sitt högsta läge (snurra på vevstaken).

      Ha en rejäl träbit, mejsel eller liknande och tryck ut kniven under slåtteraggregatet. Tricket är att någon bör lyfta knivarmen några centimeter från marken så att spänningen släpper i kniven, annars kan det bli svårt att dra ut kniven.

      Dra ut hela kniven och slipa knivbladen med en vinkelslip eller en rejäl metallplattfil. Med fil, slipa nedåt bladens lutning. Vinkeln på knivbladen är viktig! Bladen är klinkade i kniven, så om man behöver byta blad, slår man först av nitarna som håller bladet, med en huggmejsel. Sedan på med nytt blad, nya nitar, klinka fast bladet.

      Blad och nit finns på lantmännen och/eller Grene. Det finns lite olika storlekar på bladen så ta med ett blad till någon återförsäljare så det blir rätt.

      Häll olja eller någon form av smörjfett i spåren på balken där kniven sitter innan återinsättningen av kniven. Bruka inte överdrivet våld. Krånglar kniven och inte vill in, dra ut en bit och prova att skjuta in igen. Oftast tar något i någonstans.

      Vid slåtter, håll lite under 540 rpm på PTO. Jag brukar köra på etta eller tvåa högväxel, alltså mellan 7 – 11 km/h.

      Kör fyrkantsvarv. Inga svängar i hörnen! Tänk på att lyftarmarna på traktorn ska vara ungefär 30 cm över marken, annars blir det fel vinkel på aggregatet och yttersta foten på knivbladen ligger då inte kloss an mot marken. Tänk på transportsäkringens transportläge vs arbetsläge (öglan till vänster på aggregatet. Uppe – arbetsläge. Nere i hålet – transportläge).

      Med vänlig hälsning,
      Peter

      Gilla

      • Tack för ett underbart utförligt svar! Det ska bli provkörning framöver, bara jag får tag i en kraftöverföringsaxel. Vill gärna ha grållens klenare dimension även på axeln, så att jag slipper den hemska lilla adapterhylsan.

        Saknar även tryckstången som hör till sprintern. Behöver jag få tag i en sådan eller går det att lösa på annat sätt? Såvitt jag kan se behöver den vara längre än en konventionell tryckstång.

        Gillad av 1 person

      • Det finns lite olika kraftaxlar, men vanligast för dessa maskiner torde vara en med citron-formad axel, typ

        https://www.oie.se/Produkt/kraftoverforingsaxel-16-75-hk-(P_Q10174)?sectionId=1001973570

        Fast vilken återförsäljare som helst borde veta.

        Här har du instruktionsboken;

        https://www.maskinisten.net/downloads.php?view=detail&df_id=21381

        Tryckstången är lång, ja. Jag kan mäta den, då får du en hum om hur lång den bör vara för att passa en 60/70-tals traktor, typ MF 135.

        Jag kanske skulle skriva ett inlägg med bilder hur det fungerar rent praktiskt. Har ju fortfarande en hage kvar att slå… 😉

        Med vänlig hälsning,
        Peter

        Gillad av 1 person

  2. Förresten, Grålle ja. Jag har även två Grållar. Som du säger är kraftuttagets hylsa klenare än sina efterföljare, och det krävs adaperhylsa. Jag har inte brytt mig om att forska så mycket i just detta, men har en hylsa som sagt. Problemet blir ofta att kraftaxeln måste kapas för att passa på hylsan, och sen kommer troligen kraftaxeln att vara för kort till andra traktorer än just Grållar. Möjligen passar de på MF 35 med, fast inflikar ett ”kanske”.

    Gilla

Lämna ett svar till Klas Bergenheim Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.