Då ska vi se hur det har gått med projektet att bygga om gårdens »koghus» (kokhus/brygghus). Vi har rivit ner väggarna och rivit ner stenfoten samt två golv, byggt upp allt igen och öppnat upp emot ladan. Det är märkligt hur mycket rymligare uppfarten känns, ändå har vi bara kortat byggnaden med 60 centimeter.
Schwjilla – stenfoten – flyttad 60 centimeter, en styck ny vägg reglad och klädd, en vägg återstår att klä. Samt sätta in en dörr. Vad mer skall göras? Vi får se under resans gång.
När jag städade det gamla »koghuset», fann jag stående längst in i ett hörn, en gammal vevstake till en hästdragen slåttermaskin. Eftersom ombyte förnöjer, gav jag upp städandet under någon timme och ägnade mig en stund åt rast, vila. Jag betraktade vevstaken. Ska jag slänga den? Maskinerna är borta sedan länge – två utav dessa fick tjänstgöra som utfyllnad i ett slukhål i Stormyr, som morfarn fyllde igen för att ingen skulle förolyckas däri. Visserligen bevaras saker och ting i myrarna, men det vore väl ett vansinnigt företag att gräva upp dem. Efter en stunds funderande kom jag fram till att a) vevstaken tar ingen egentlig plats och b) jag kan ju hänga den på väggen någonstans i ladan – som förresten mer och mer fyller sin funktion som la’gård/stall/lada/nationalromantiskt hembygdsmuséum.
Vevstaken. Troligen till en fem-fots hästdragen slåttermaskin. Man brukade säga att en fem-fotare var för en häst, medan en sex-fotare var för två hästar.
Anläggningen under 1930-talet
Westerås Mekaniska Verkstad var nordens äldsta tillverkare av radsåningsmaskiner och skördemaskiner. Företaget startades 1874 av Oscar Fredrik Wijkman (dåvarande verkmästare vid Hallstahammars Bruk) och V. Svalin (verkmästare vid Hellefors Bruk). Verkstaden låg vid den nyanlagda järnvägen i centrala Västerås. Wijkman, som även senare hade en viktig roll som ASEAs ordförande 1891 – 1909, flyttade senare till Västerås, och kopplingen till ASEA bidrog till att Westerås Mekaniska Verkstad år 1890 blev den först elektrifierade verkstaden i Sverige.
1898 sålde Wijkman Westerås Mekaniska till ASEA, och ett nytt bolag bildades. Tillverkningen av lantbruksmaskiner flyttades till Morgongåva under namnet Westerås Lantbruksmaskiner. I den gamla verkstaden i Västerås startade ASEA istället tillverkning av spårvagnar. 10 år senare bytte man namn på företaget i Morgongåva till Westeråsmaskiner med Anders Fischer som huvudintressent. Slåtter-, radsånings- och de andra lantbruksmaskiner man tillverkade, sålde man själva eller via Julius Slöör i Stockholm. 1904 tecknade grosshandlare Anders Fischer ensamförsäljningsavtal med Westeråsmaskiner. 1988 lades tillverkningen av lantbruksmaskiner ner.
»Skära hafre».
Skära, skära hafre, och hvem ska hafren binda?
Jo det ska allra kärasten min, hvar ska jag honom finna?
Jag såg’en i går afton uti det klara månaskin.
När hvar tar sin, så tar jag min, och då får udden ingen.
Ja det var rätt, ja det var rätt, ja det var rätt och lagom,
Att N. N. fick i ringen stå, för ingen ville ha dej.
||: Fy skam, fy skam för ingen ville ha dej. :||-Ringlekar på Skansen, 1908
Jag fann en gammal skära undanstoppad i »koghuset» (denna byggnad genomgår för tillfället en kraftig renovering). Slänga eller spara? Det blev spara. Och då kunde jag ju lika gärna putsa upp den en smula.
Originalskylten
Ännu ett – helt onödigt – projekt att roa sig med. Visserligen finns det inte så många av dessa mekaniska tingestar kvar, och absolut inte i detta skick med tillhörande originalskylt och allt. Företaget Bröderna Larsson i Arentorp AB grundades i 1914 av bröderna Nils Larsson och Gustav Larsson. De första åren tillverkade man enbart tröskverk som gick under namnet Skandia Tröskverken och kunderna var främst närliggande gårdar. Under 1920-talet utvecklade man de första självrensande tröskverken, vilka skördade (!!) stor framgång för bröderna Larsson. Efterfrågan på Skandias tröskverk ökade under åren och 1945 tillkom en produkt i sortimentet, nämligen gödselspridaren.
Jag har gått igenom såmaskinen som införskaffades i februari. Diverse saker har monterats isär, rengjorts, slipats och målats och blivit ihopsatta igen. Jag fick tag i en manual på danska och nu återstår det endast att provköra maskinen. Men det måste torka upp och bli varmare innan jorden kan förberedas inför sådden.
Locket fick slipas ordentligt…
Tjörnbo 