Okategoriserade

Dränera Kalvhagen, dag två

/ Peter / Lämna en kommentar

»Dikeslag»,
arbetslag för dikning. Dikning utföres helst på ackord med varje arbetare för sig, men där grövre stenar eller stubbar, för vars avlägsnande mer än en mans kraft behöves förekomma, är lämpligt att 2 eller flera man bilda arbetslag. Hela- eller halva idioter kunna nyttjas för afvlägsnande utaf sten men ej till gräfande eljest risk föreligger för icke räta linjer utaf dikets sträckning.

Dag två tillbingades på södra sidan hagen


Dikeslaget i Kalvhagen bestod utav Holger, Åke och Dikningsmästaren Håkan, som rattade både dikesgrävningsmaskinen och traktorgrävaren med stor expertis. Dräneringens första dag gick ändå rätt bra, enda plumpen i protokollet var vattenslangen.

Fortsätt läsa →

Ebbes bruk – historien om en gammal spislucka

/ Peter / 2 kommentarer

Återigen har en gammal attiralj släpats ut från »koghuset». En gammal kamin- eller spislucka från Ebbes bruk. Angripen av rost stod den sorgsen i ett hörn och glodde på mig.

En gång i tiden ett välkänt märke i Sverige

På omkring sju kilometers afstånd från Jönköping ligger inom i Hokarps socken af Tveta härad det bekanta »Ebbes bruk». Belägenheten, omkring 100 meter ofvanför Husqvarna, med en vidsträckt utsigt öfver Wettern, är hänförande. Bruksegendomen, som är utbruten från Stensholms säteri och som erhållit sitt namn af de blott några bösshåll från bruket belägna »Ebbes qvarnverk», inköptes år 1873 af ingeniör K. Laurenius i förening med d. v. disponenten för Stensholms pappersbruk, K. L. Friedländer, hvilka bebyggde platsen och anlade gjuteri och sliperier. Därefter öfverläts bruket till ett firmabolag, från hvilket Friedländer utträdde redan 1874, och Laurenius 1876. Efter denna tid nedIades bruksdriften, till dess bruket genom köp 1879 ånyo öfvergick i Friedländers ego, då Laurenius öfvertog ledningen af brukets igångsättande och utvidgning. Sedan några år tillbaka eges bruket af Munksjö aktiebolag i Jönköping, men arrenderas af Axel Omberg 8t C:o Aktiebolag i Göteborg.

Fortsätt läsa →

Juni enligt bondepraktikan

/ Peter / Lämna en kommentar

»Ju meera thet regnar säger iagh tigh
På St. Johannis Dagh/ troo tu migh/          24 Jun.
Thesz mindre Hasle-Nötter blifwa tå til/
Therföre steek Löök iagh tigh säya wil.
Eller må i theras stadh Roffuor äta/
Och ther medh Nötterne förgäta.
Är Wädret Helge-Lekame Dagh klart/
Thet betyder itt godt Åhr förvthan all Fara.»

sidor-bondepraktikan-juni-frukost-under-stora-bjorken

Juni – Frukost under stora björken. Av Carl Larsson.

Junius, den fjärde månaden i det gamla Romerska, men den sjätte i det Julianska året, har sitt namn av gudinnan Juno, Jupiters gemål och himmelens drottning, vars tempel smyckades och pryddes med blomster den första dagen denna månad. Många anser dock att namnet kommer av det latinska ”Juniores”, de  yngre eller ofrälse (tattarna, hjonen och statarna), så att Juni månad skulle vara uppkallad till den lägre, ofrälse folkklassens ära. Månadens svenska namn ”Sommarmånad” kommer naturligtvis av att den egentliga sommaren börjar då .

Fortsätt läsa →

Nationaldagen 2017

/ Peter / 2 kommentarer

Hurra, hurra, hurra, hurra!
När Ni på nationaldagens arla morgontund hissar flaggan till väders, iklädd terylenbyxor samt hwid skjorta med passande slips, passa gärna på att sjunga den numera politiskt inkorrekta nationalsången för full hals över nejden så att alla sjusovande grannar vaknar och förhoppningsvis stämmer in.

När detta är gjort kan man ta sig en tur på bygden och beundra hur folk i största största allmänhet sköter nationaldagsfirandet genom att;

a) använda en vimpel eller en korsvimpel i tron att det är en flagga.

eller

b) hissa för tidigt eller hala för sent; Från 1 mars till och med 31 oktober hissas flaggan klockan 08.00. Från 1 november till och med 28(29) februari hissas flaggan klockan 09.00. Samtliga årets dagar halas flaggan ned vid solnedgången, senast klockan 21.00.

Fortsätt läsa →

Bråda dagar i maj 2017, del två

/ Peter / Lämna en kommentar

Plats: Lycka i Sandwhigedarl’n


Vårbruket var inte färdigt, och på lördagen var det dags att byta ut harven mot jordfräsen, för att åter styra kosan mot utmarkerna och ”Lycka’ i Sandwhigedarl’n”. Wiggo och jag tog en promenad i skogen medans Holger förberedde såbädden. Wiggo hittade och studerade med stort intresse två paddor och en ormslå (kopparödla). Först trodde Wiggo att det var en orm, och undrade om vi inte skulle ta och slå ihjäl den? Men jag förklarade att dels är det ingen orm, utan en ödla, och dels är alla ormar i Sverige fridlysta. Enda undantaget är om man påträffar en huggorm på tomten, då är sista utvägen att ha ihjäl den, om man inte lyckas flytta den.

Fortsätt läsa →