Bråda dagar i maj 2017, del ett

I år har vi haft tur med vädret, och eftersom väderlekstjänsterna trodde att solen skulle hålla i sig fram tills söndag, sattes vårbruket igång med gasen i botten…


Plats: Elins hage


Det skulle sås havre i Elins hage, och för skojs skulle plockade vi fram en av de gamla såmaskinerna. En är stor och en är liten. Båda är tillverkade utav Westeråsmaskiner i Morgongåva. Under 1960-talet köpte Aktiv och sedemera Volvo upp bolaget. Det är skoj att fortfarande kunna bruka de gamla maskinerna varje år, i liten skala. Allting är enkelt, rejält och nästan outslitligt med sitt svenska gjutjärn.

Hjulen är av trä, stålskodda, med träekrar. Till vänster finns det en spak för över– respektive undermatning av utsädet. Om spaken står till vänster är det övermatning, inställning för säd. Om man skall så ärtor flyttar man spaken till höger och får undermatning. Skillnanden mellan dessa två lägen är hur matningshjulen i såbingen snurrar; motsols eller medsols. När det gäller sådd av ärt, är det undermatning som gäller, annars så krossas ärten, samt att man får mixtra med ytterligare en spak, som ställer ytterligare ett flöde.

Fortsätt läsa

12 ton grus

Det gick åt en hel BIGAB-kärra med grus för att ”slätta till några hôler”. 12 ton. Det är trevligt att ha en granne som gärna kör hem grus m.m åt en när man behöver hjälp med sådana saker. I Kalvhagarna fanns det lite som behövde rättas till; en gammal bropost, en körväg, en håla, en gångväg.  När man såg allt grus utplattat på marken, kunde man knappt kunnat föreställa sig att det var 12,000 kilo allt som allt. Medans vi väntade på att Åke skulle anlända med gruset, tände vi på skräphögen på brännebär’t. Det var gammalt brännbart byggmaterial – mest från ladans renovering – som gick upp i rök. Allt som inte gick att elda (och som var miljöfarlig) hade vi transporterat till soptippen tidigare under året. Det är bra att ha ett ställe som alltid har använts till eldning så man lätt kan lossa en kärra eller två.


Här ser man det nya fina (grå) gruset ligga utbrett.

Fortsätt läsa

Allt dör i Tolleby

”Allt dör i Tolleby!” utbrast Sven-Erik, efter att jag i målande ordalag beskrev nedläggandet av en räfw på älgjaktens första dag. Jag kunde inte låta bli att retas eftersom jag visste att han blir så uppjagad när det blir en räv mindre för honom att träna sin hund på.

”-Bara det kommer in på Tolleby mark så dör det!”
fortsatte han.
”-Hur menar du?” frågade jag.
”-Nu skjöt ni en räv denne morran…å hade du inte haft böscha med dig hade du la kvävt ham med den däringa plastgaffeln du har å rör om i koppen med!”

Svadan fortsatte.

Fortsätt läsa

Laga slagslåttern

Idag drog jag fram slagslåttern och provkörde efter ett par månaders stillastående.
Det började jättebra med att en av fyra remmar på drivningen mellan balken som håller hammarslagorna och vinkelväxeln, vred sig 180 grader hur man än vred tillbaka den. Till sist så 20161015_143226782_iosknuffade den yttersta remmen på nästa, som sedan knuffade till nästa och helt plötsligt var alla remmar felvända. Efter det kom det in en gren mellan remmarna – i med att jag monterade bort skyddsplåten – och då hördes ett högt FLORPFOPROFFF över nejden och remmarna flög över hela socknen. Det var bara att montera ihop igen och spänna hårdare. Till sist var spänsten så bra att remmarna satt som de skulle.

Fortsätt läsa

Restaurering av självbindaren

– Det var då självaste grefve djävulen!
Det var väl det  mildaste kraftuttryck jag använde i en ständigt återkommande harang för att få utlopp för min ilska över att jag köpt 100 kilo järnskrot. Jag hade god lust att backa ner hela åbäket i Skagerack och hoppas att den på något sätt åter landade på dansk jord. Men låt oss ta det från början.

Fortsätt läsa