Allt dör i Tolleby

”Allt dör i Tolleby!” utbrast Sven-Erik, efter att jag i målande ordalag beskrev nedläggandet av en räfw på älgjaktens första dag. Jag kunde inte låta bli att retas eftersom jag visste att han blir så uppjagad när det blir en räv mindre för honom att träna sin hund på.

”-Bara det kommer in på Tolleby mark så dör det!” fortsatte han.
”-Hur menar du?” frågade jag.
”-Nu skjöt ni en räv denne morran…å hade du inte haft böscha med dig hade du la kvävt ham med den däringa plastgaffeln du har å rör om i koppen med!”

Svadan fortsatte.

”-I år hittade du en död älgko uppe i berga, årt innan skjöd ni en ko och två kalvar, årt innan dess hittade du en död älgkviga som schlebat ner för ett berg i Kalvhagen å brytt rygga å sig….å innan dess hittade I en död älgtjur i Moltemyra på älgjakten….å sen hittade Tyfta en död älgtjur uppe i skogen på Tolleby mark…”

”-..ihjälstångad av en annan tjur”, flikade jag in…

”-…ja, men den dog ju? sen innan dess så fick Prästegår’n in en ko på markerna som inte ville gå in i lagårn, den fick i skyda för den gick inte att fånga in….å innan desss….”

<10 minuter senare>

”Ja, allt dör i Tolleby! Sanna mina ord!”

Det var med lite sorget vemod jag skickade ett SMS till Sven-Erik med innehållet ”Allt dör i Tolleby” för att underrätta honom om att jag nu efter älgjakten hittat en liten älgkalv, död, uppe i bergen.

Vi tar det från början.

Jag körde upp i bergen med traktor och slagslåtter för att röja en gammal körväg. Nästan framme vid en av myrarna såg jag något svart ligga i gräset. Jag tyckte att det såg ut som ett rådjur och beslöt mig för att inspektera på vägen tillbaka. När jag började slå av en bit av myren fick jag syn på en enebuske som såg misstänkt ut. Grenar av avbrytna, det var uppkastad jord på marken. Spår fram och tillbaka samt spår av något som ramlat i gräset.

Jag blev nyfiken och gick bort till det svarta i gräset. Jodå, en liten älgkalv. Fortfarande brun på bakbenen. Efter lite obducerande kom jag fram till att kalven verkar ha blivit ihjälstångad av en älgtjur. Kalven har blivit född sent på året och troligen gått tillsammans med en ko. En älgtjur har attackerat kalven (stickstår i bröstet), kalven har tillslut dött. Det var vuxen älgspillning bredvid kalven så kon har stått kvar och väntat på kalven innan hon gett sig av. Älgtjurar gör på detta vis ibland för att kon skall brunsta om och kunna betäckas på nytt av tjuren.

Visst är det lugnt och fint i djurens barnkammare?
Ändå, jag kan inte låta bli att bli berörd av sådant här…kalven var så liten, 120 cm från mule till rumpa och 100 cm från klöv till mank.

Nåväl, på älgjaktens sista dag observerade jag vad jag först trodde var en älgkviga, men nu när jag funderat en stund borde det varit en ko utan kalv. Hon betedde sig undeligt och gick i typiska halvcirklar för att locka med sig kalven från hunden.

På kvällen ville (givetvis) Wiggo åka upp och titta på älgen. Så vi gick upp i mörkret och inspekterade och jag försökte besvara alla hans frågor på bästa sätt.

Efter att ha slagit klart uppe i Moltemyra körde jag ner till Holgers hage för att fundera över hur jag skulle gå till väga. Havren står sig fortfarande fint. Jag har inte hunnit med att laga självbindaren ännu, jag beslöt till sist att slå bort en hel del havre och spara lite till en viltåker.