Kvällsjobb: Plöja Holgers hage

Efter att ha tillbringat dagen på Liseberg, åkte jag och Wiggo upp till gården.
(Det är förresten alltid lika roligt att lura ungarna att om de inte styr farfarsbilarna så kommer de att köra av vägen, haha!)

20160506_100621445_iOS

 


Man bör lägga tiltorna åt andra hållet än föregående år. I fjol plöjde jag nedåt, vilket resulterade i att jag Ikväll fick plöja i motljus. Varmt i hytten och hade inte tänkt på att ta med solglasögon. Nåväl, Wiggo klagade inte så varför skall jag?

20160506_171948241_iOS

Här är en bild på hur det såg ut innan plöjning.
20160506_163456611_iOS


Och så här ser det ut efter plöjning.
20160506_171642696_iOS

I fjol skrev jag ett inlägg om hur man ställer in plogen.
Jag vill göra ett tillägg till detta.

På bilden nedan ser man att toppstången är någorlunda i våg. Man kanske skulle kunna höja den ett pinnhål. Men i alla fall, även plogkroppen bör vara i våg. I varje fall i teorin.
Om man har hård jord så kan man behöva toppa plogen, dvs korta toppstången. I vissa sällsynta fall måste man länga toppstången så att plogen släpar. Det beror helt och hållet på jordmånen; morän, sand, hård lera, mjuk lera, eller é grann å hwart.

20160506_165232214_iOS


Eftersom tiltorna inte ville vända sig ordentligt så fick jag (trots all fin teori som finns i ämnet) veva upp plogkroppen så att den inte är i lod när traktorn kör i föregående plograd. Allt som oftast måste man pröva sig fram; veva upp, veva ner, dra i spaken för att justera tiltans bredd, länga eller korta toppstången, köra långsammare, köra fortare…

Det borde inte gå, men det gick ändå och båda tiltorna vände sig perfekt. Man måste våga experimentera, och detta har hänt förr. Tänkte jag nämner det.

20160506_165244258_iOS


Wiggo hade fått sig en gotte-påse och han satt och skumpade och njöt av karamellerna.

20160506_171825471_iOS

 

Sen bar det av hemåt igen för att vattna rabarberna och jordgubbarna.

Renovera ladan, del tretton + så ärter

Dagen började med att så gråärter och bondbönor.
Läs mer om dessa här.

20160505_075629446_iOSEfter att ha räknat utsädesmängd och plats förbereddes jorden genom lätt krattning med järnkratta. En fyra meters rak bräda fick bli rätpunkt. Brädan lades ut, och en radhacka modell äldre (18×8) hämtades från redskapsboden. Man drar hackan på högkant (ungefär som att plöja) efter brädans kant för att få en rät och fin linje att så i. Såningsdjupet blir mellan sex – tio centimeter.

Fortsätt läsa

Gråärta, Bondböna och Humle

20160422_125754002_iOS»Ärt» (Pisum sativum L.),
En viktig baljväxt, av vilken ett flertal former odlas i vårt land som lantbruksväxter till mognad och till grönfoder och som trädgårdsväxter. Den har en grov och kraftig huvudrot, glatt, något kantig, hos vissa högvuxna former klängande stjälk, fåpariga blad med grenade klängen och stora, stjälkomfattande stipler, vita eller violettbrokiga blommor, ensamma eller parvis i bladvecken; baljor av varierande storlek, med 4—8 frön av mycket växlande färg och form. Blomningen börjar nerifrån och går uppåt; självbefruktning, innan blomman öppnat sig är regel, korsbefruktning är sällsynt. Vid groningen stanna hjärtbladen kvar under jord.20160422_graart
Fröfärgen är hos de vitblommiga rent gul eller grön, hos de violettblommiga mer eller mindre gråaktig, s. k. gråärter. Av dessa finnas dels sådana med enfärgade, smutsgula eller grågula frön, t. ex. vissa former av norrlandsgråärt samt kapucinärt, dels sådana med mörk teckning på grågul botten, t. ex. Jämtlandsärt och sandärt (pelusker). Gråärterna innehålla ett garvämne, som gör att de till skillnad från övriga ärter svartna vid lagring och kokning. Som åkerärter (till föda) odlas i huvudsak tunnväggiga, gul- eller grönfröiga former av var. pachylobum, som foderärter endast gråärter, som trädgårdsärter huvudsakligen vitblommiga former med rent gula eller gröna frön av båda varieteterna.  Fortsätt läsa

»Ringvält» samt bultning af väg

20160410_valt001Inom jordbearbetning är vältning en medveten packning av jorden direkt efter sådd. Förutom att krossa jordklumpar, trycks fröet ner i markytan. Det finns olika typer av vältar; det vanligaste i folkmun brukar vara ringvälten, som egentligen heter Cambridgevält. Sedan finns det knastervält, ribbvält (eftervält/harv) och slätvält. Förr i tiden nyttjades uttrycket bult (”att bulta), trumla eller kornstock. Namnet kornstock kommer av att den aldrig användes på rågåkrarna utan endast på kornåkrar. På 1700-talet blev välten ett vanligt jorbruksredskap i många landskap, men det dröjde till 1800-talet innan välten blev vanlig i hela riket. Ursprungligen bestod välten av en rund ekstock, eller flera stockar som satt på järnaxlar ihop med ett ramverk. På ramverket kunde man i sin tur lägga stenar för att tynga ner välten till olika djup, beroende på vad man hade sått. Under slutet av 1800-talet blev det vanligare med gjutna ringvältar och de gamla trävältarna kasserades.

Fortsätt läsa