– Pappa, pappa, pappa, pappa! Du lovade faktiskt att jag skulle få gå med! utbrast Wiggo på kvällen den 15 augusti, en dag innan bockjaktens början. Efter förtydligande om att det var kvällen jag hade menat och inte morgonen, lugnade Wiggo ner sig och återgick till leksakerna som låg utspridda på golvet.
Tidigt på morgonen den 16 augusti smög jag och drängen Pär ut på ägorna för att se om man kunde få lurat fram en råbock. Viltobservationen de senaste veckorna hade varit god. Flertalet rådjur och älgar av varierande storlek och kön hade siktats i närområdet, ihop med en och annan räv. Av gammal hävd brukar jag alltid ta det nya jaktårets första morgonpass i Kalvhagen. Det finns 16 stycken skåror inristade i tornet, en varje år. Det borde ha varit 17 stycken skåror, men första året efter jägarexamen satt jag på en ryggsäck på marken.
Morgonpass i Kalvhagen 2017
Jag har alltid tyckt om att gå upp tidigt på morgonen. Det är lugnt, det är rofyllt. Världen vaknar till liv. Det är dagg i gräset. Luften känns annorlunda att andas. När jag går ner mot Kalvhagen får jag alltid minnesbilder från när jag var liten, när jag tillsammans med morfar gick ner för att flytta tjurarna. Att ett minne kan etsa sig fast så starkt, fast det nu är runt 35 år sedan jag följde med första gången. Ljudet av släggan som slår ner spettet i marken så att tjurarna tjudras om mot nytt gräs. Rasslet utav kedjorna från grimman. Vattenkoppar som fylldes. Frustandet från kräga’. Fåglar som kvittrar.
Tjörnbo 