En ny dyngesta’

Gårdens dyngesta’ låg under många, många år inne i lagårns västra gavel. Fullt naturligt, eftersom i den gamla lagårn låg »fäuwset» (fähuset, vitmålad sten på fotografiet nedan) med ingången mot öster, vilket då resulterade i att skrapgången gick från öst till väst, och dyngan mågades mot väggen och kastades därefter ut genom en lucka, rätt ner i dyngestan. När lagårn byggdes om och stallet utökades, i början på 1980-talet, blev det naturligt att det nya stallet hamnade på byggnadens västra sida och att den nya skraprännan gick rakt mot dyngestan. Detta innebar att man kunde man fylla dyngestan från två olika håll, format som en något skev bokstaven ”L”.

Lagårn 1971. Vid det vita staketet som avgränsar köksträdgården, ligger vid den öfvre änden mot stenfoten av natursten, gårdens dyngesta’ eller gödselstad. Gödseln ligger under tak och man lasta ur med traktor utan att behöva öppna några portar. Bakom de två fönstergluggarna ovanför stenfoten av natursten, ligger ett av gårdens två hönshus. Det nya stallet är ännu inte byggt längst västra gaveln, utan under den stora flädern som står och trycker längst väggen ligger vagnslidret, som senare byggdes ut till ett nytt stall.


När jag var liten, var bland det bästa jag visste, att varje kväll mer eller mindre tvinga min mamma att köra upp mig till morfar och mormor, så att jag kunde ta hand om djuren (»göre qwell’n»). De vuxna satt inne i köket och drack kaffe och pratade, medan jag rumsterade ute i lagårn. Rutinen var att först utfodra »kräga‘» (korna) med hö, därefter lite melass på höet. Sedan hämtade jag spannmål – oftast havre – i bingen och malde detta till mjöl (eller ibland kross) i kvarnen på logen. Mjölet gavs som kraftfoder till kossorna och tjurarna. Medan korna åt, gick jag med skyffeln och »mågade» rent i skrapgången bakom kossorna och skyfflade därefter ut dyngan de sista metrarna till »dyngestan» med hjälp av en grep. Därefter gick jag in i det gamla fähuset och gjorde om proceduren, med tillägget att jag även ibland matade grisarna som hade en inomhus-stia som vette mot vägen.

Fortsätt läsa

Plöjt och sågat

Eftersom jag mockade hönshuset i söndags, tillbringade jag måndagskvällen med att plöja ner dyngan som spreds på grönsakstäppan framför huset. Hönsskit är bland det starkaste man kan gödsla med, och visst ser det ut som det är duktigt övergödslat. Men det är mycket sågspån och lite skit, så det är inte riktigt så illa som det ser ut. Det är roligt att plöja. Jag vet inte varför, men det är väl ungefär som detsamma som att klippa gräs eller måla – man ser resultatet med en gång.

På tisdag kväll ville Elin åka till gården. Ett av de största nöjena för tillfället som rör sig i den snart treåriga hjärnan, är att prova pappas skor och stövlar. Utöver detta är nästa stora nöje att hoppa och, mer eller mindre, rulla sig i vattenpölar och lera.

Fortsätt läsa

Tre ting behöfvs för att drifva jordbruk; Gödsel, gödsel och åter gödsel!

Tre ting behöfvs för att drifva jordbruk; Gödsel, gödsel och åter gödsel.
Naturlig gödsel eller stallgödsel är en gemensam beteckning för husdjurens spillng och består av träck, urin och strö i växlande proportioner. Träcken eller den fasta spillningen utgör de delar utav fodret som är svåra att sönderdela, varav följer, att dess näringsämnen till övervägande del är ganska svårlösliga. Dessutom innehåller träcken levande och döda mikroorganismer av olika slag, vätskor från matspjälkningen med mera. Urinens näringsämnen däremot har urskilts ur
blodet genom njurarna och är därför lättlösliga och därmed lättillgängliga för växterna.

Fortsätt läsa

Skit!

»Stallgödsel»
»Den blandning af träck, urin och strö, som samlas efter våra större husdjur, kallas stallgödsel och utgör en i allo fullständig gödsel, då hon både innehåller alla för de odlade växterna nödiga näringsämnen och äfven bidrager att underhålla jordens myllhalt»


Lördagen ägnades åt att röja i markerna, såga och elda. Det var en rejäl hög med asp, kaprifol och hagtorn som avlägsnades. Eftersom telefonen låg på laddning under förmiddagen blev det inga bilder tagna. Vädret var bra med blå himmel och lite vind. I fjol (20’e mars 2016) satte vi de första tidiga potäterna vid denna tid, men i år blir det senare. Det har inte varit varmt speciellt länge och det kan fortfarande omväxlande komma snö och minusgrader, omväxlande sol och plusgrader. Om man vill ha snö, behöver man bara byta till sommardäck…

Visst kan man få potäterna i jorden redan, men till vilken nytta? Nej, de får allt ligga och förgro’ sig ett tag till i källarvärmen. Efter intagen middagen började det spritta lite i kroppen. Solen låg på och det var varmt på sina ställen, ex i traktorhytten. Varför inte börja markförbereda för den tidiga potatisen?

Fortsätt läsa

Nya stövlar

I helgen var det premiär för mina nya sågskyddsstövlar (present från svärfar).

För er som inte vet så delar man upp sågskyddsklasser i några olika delar. Huggarbyxor med sågskydd klassas enligt två skalor, dels 1 till 3, dels A till C.

En klass 1-byxa klarar att skydda bärarens ben för en sågkedja som rusar i 20 meter per sekund, vilket är standardtest för dagens godkända byxor.

Fortsätt läsa