»Stallgödsel»
»Den blandning af träck, urin och strö, som samlas efter våra större husdjur, kallas stallgödsel och utgör en i allo fullständig gödsel, då hon både innehåller alla för de odlade växterna nödiga näringsämnen och äfven bidrager att underhålla jordens myllhalt»

Lördagen ägnades åt att röja i markerna, såga och elda. Det var en rejäl hög med asp, kaprifol och hagtorn som avlägsnades. Eftersom telefonen låg på laddning under förmiddagen blev det inga bilder tagna. Vädret var bra med blå himmel och lite vind. I fjol (20’e mars 2016) satte vi de första tidiga potäterna vid denna tid, men i år blir det senare. Det har inte varit varmt speciellt länge och det kan fortfarande omväxlande komma snö och minusgrader, omväxlande sol och plusgrader. Om man vill ha snö, behöver man bara byta till sommardäck…

Visst kan man få potäterna i jorden redan, men till vilken nytta? Nej, de får allt ligga och förgro’ sig ett tag till i källarvärmen. Efter intagen middagen började det spritta lite i kroppen. Solen låg på och det var varmt på sina ställen, ex i traktorhytten. Varför inte börja markförbereda för den tidiga potatisen?

Wiggo sprang efter skyffeln

Jag, Holger och grannen Albert körde bort till en av granngårdarna och hämtade ett par skopor ku’skid. Ungarna ville åka med så det blev lite trångt, men det gick. Efter första vändan tyckte Elin att det var så spännande så att hon somnade i knäet. När Wiggo såg hur det gick till att sprätta dynga medelst en grep, rusade han och hämtade sin snöskyffel för att hjälpa till. Han fick snart in den rätta knycken och skiten stänkte åt alla håll likt den värsta gödselspridare (borde jag inte köpa en sådan igen?). Gödseln kommer som sagt från granngårdens kreatur. Så naturligt det kan bli – man tager e ‘gkran hö, kanske lite ensilage, ger till ett kräg som inmundigar måltiden och den idisslade födan blandas i nät-, blad-, löpmagen och våmmen för att sedan komma ut den naturliga vägen och läggs till vila i dyngestan‘.

Till ”Trät’s” tidiga potäter går det åt två mollskopor gödsel

Rykande färskt

Holger och Wiggo sprätter

Snart var andra skopan tom

Också fortsatte vi i Smens plats

Gödslat och klart!

 »Olika slag av gödsling»
»För jordens gödning har i regel husdjurens spillning varit det första och oftast enda medlet, varav ock dennas benämning »gödsel» härrör. Husdjursskötseln har därför i allmänhet varit en förutsättning för ett oavbrutet åkerbruk, och där husdjursskötseln i och för sig varit mindre lönande, har den betraktats som »ett nödvändigt ont» för gödselbehovets fyllande. Numera strävar den kunnige jordbrukaren att, så mycket omständigheterna det medgiva, fördela gödslingen i givor, som i mängd och de ingående näringsämnenas proportioner avpassas efter de olika växtarternas behov»

Tegen vid Trä’t kortades ett par meter i år. I höstas körde jag sönder en dränering som lagades temporärt. För att få bort det mesta utav vattnet behövdes spadarna nyttjas för att frilägga. Orkade inte gräva ner slangen djupare just nu, det får ligga öppet tillsvidare. Vattnet rinner bort lika bra ändå.

Traktorparad

När den sista skopan hade lastats, gick vi in och hälsade på i lagårn. Årets första kalv hade anlänt för någon dag sedan. Nu är det inte så att grannen Åke är tokig på att samla bilar, utan Limousin är, förutom ett fordon, även en ko-ras.  Limousinrasen härstammar från det centralfranska höglandet, med staden Limoges som centrum i Limousindistriktet. Det som är kännetecknande för rasen är dess gyllenbruna färg, en lång muskulös rygg och en köttfull bakdel. Limousin är idag en utpräglad köttyp och har en utomordentlig slaktkvalité med mycket kött i relation till ben i slaktkroppen. Limousinkalvar är normalt mycket livskraftiga och kommer snabbt igång med att dia.  Utmärkande är också god klöv- och benkvalité vilket gör rasen mycket hållbar.

Två dagar gammal

Den vaknade till när barnen kom

Tre nyfikna betraktar varandra

Hallålå!

Ungarna matade kräga’

Redan 1698 skrevs följande om Limousin »Limousinoxar är allmänt kända och uppskattade både som arbetsdjur och köttdjur». Under 1850-talet gjorde limousin stort intryck då de ständigt var bland vinnarna på köttdjursutställningar i Frankrike. Nog för att fransoser älskar att prisa sig själva, men i just detta fall fick de fram något bra.  I November 1886 öppnades den första stamboken för Limousin i Frankrike. 1970 importerades de första Limousindjuren till Sverige. Tillväxt- och storleksmässigt intar Limousin en medelnivå i förhållande till de andra köttraserna och de är kända för sina lätta kalvningar.  Limousin är idag en av världens mest expanderande köttraser och störst, eller näst största ras, i många europeiska länder tack vare dessa egenskaper. Dessa viktiga grundläggande faktorer har gjort rasen populär över hela världen, framför allt i korsningsproduktionen.

Dagen avslutades med att plöja ner utgödslingen. Ja, jag är medveten om att det blev några sneda ränner, men jag säger som Albin (morfars far) sa när en granngubbe påpekade något liknande på 1930-talet. ”-Det gör inget, det blir bara mera potäter…”

Det blev lite sneda ränner. Bortförklaring är tvåhjulsdrivet, lös jord, nedförslut och åt höger.

Eftersom plogen satt på dagen efter körde jag upp till Långemyra. Den kallas så därför att ängen/myren är 200 meter lång och mellan 30 – 60 meter bred. För runt hundra år sedan odlades det både spannmål, hö och potatis på denna utmark. Morfar (Gustav) och hans far (Albin) handgrävde ett dike runt hela myren för att dränera. Det blev lite över 400 meter långt. Var femtionde år brukar man få göra om en dränering, vilket är långt över tiden och nu är det blött i myren igen. Det får väl bli ett projekt i i framtiden någon gång, att göra i ordning och gräva om ordentligt.

Det är trots allt torrt längst bort i ena änden och där skulle den 80-90 åriga vallen brytas. I början gick det sådär. Tiltorna ville inte vända sig, det var rötter i jorden och halt gräs. Efter lite kraftuttryck och höttande med näven, såg jag att den ena skivristen hade flyttat på sig några centimeter till vänster, vilket gjorde att tiltan skars på fel ställe och inte kom runt ordentligt. Jag hade ingen skiftnyckel med mig, men efter ett par rejäla sparkar, två stycken faaan! och tre stycken helvete! hamnade skivristen någonlunda rätt igen.

Det började mindre bra

De sex första dragen blev dåliga

Till slut fick jag i alla fall skapat en 18 meter bred teg. Tanken är att provodla några ränner potäter, kanske lite blandad spannmål till en viltåter, eller nåt…