Under veckan som gått började kylan komma smygande i det västsvenska kustbandet. Kommande vecka spåddes bli kall med minusgrader och det var lika bra att göra ett försök att få vänt den sista jorden innan tjälen satte sig. Plogen var redan påhängd på traktorn eftersom nästan all höstplöjning är klar, och trots två dagars ihållande regn gick det att slira sig igenom tegen i Wiggos hage utan större svårigheter. För er som vill läsa mer om plogar kan ni fördjupa er här och här. För att läsa om plöjning, klicka här.
Lördagen ägnades åt att rengöra hönshuset och en utav verkstäderna ordentligt. Jag till och med dammsög (!). Nytt strö införskaffades, berörd inköpare återvände med 14-15 spånbalar så nu räcker det ett tag. Jag hämtade granris och några enebuskar och julpyntade stallet. Satte upp nya sittpinnar och drog igång värmelampan för småhönorna. När jag städade i verkstaden, reste jag upp en skräptunna som ramlat. Tillbaka på mig stirrade tre möss. Mössen hade samlat på sig en försvarlig del gråärtor och stuvad dessa i botten på tunnan. Jag släppte ut mössen och fortsatte städa tills det var snyggt och rent igen bland verktyg och bra-att-ha-grejer.
Under söndags morgon ville Wiggo gå och [vraga]. För er som inte kan lista ut vad man gör när man ”vragar”, är att man tar en promenad längst stränderna och ser vad som flutit iland efter senaste stormen. Ibland hittar man saker som är bra-att-ha, som tunnor, plastlådor, rep. Har man tur hittar man ett riktigt grovt [thauw], dvs ett tåg (riktigt grovt rep, eller förtöjning till stora fartyg). Ett sådant är väldigt bra att ha när man till exempel behöver dra loss en traktor ur leran.
Som blågrå dyning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets rand.
Men mellan dess kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland.
Dit tränger Skagerack med blåa kilar,
och strida strömmar klara som kristall.
Och lummig lövlund står med björk och pilar
och ask och ek vid ladugård och stall.-Inbjudan till Bohuslän, Evert Taube, 1943
Wiggo tyckte det var spännande att få se Tollebys samsmark för båtplatser. Den gamla stenbryggan var i bättre skick än vad jag trodde att den skulle vara. Egentligen ligger båtplatserna i Morik, men är genom Laga Skifte förättade till papper. Var och en av de gamla gårdarna har en plats för båt, samt rätt att lasta i och ur vid Tjärholmen. När jag var i Wiggos ålder gick jag och morfar ut med båten flera gånger i veckan för att dra garna’, och jag har under en längre tid funderat på att göra i ordning bryggan bättre, och vägen ner till stranden. Enda nackdelen med båtplatsen här, är att det är långgrunt och man får ro – beroende på ebb eller flod – mellan 50 till 100 meter innan man kan sätta i snurran. Det ställer vissa krav på båt. När jag var liten brukade vi ha en träeka med en 6,5 hästare, liggandes längst ut vid bryggan. Funderar på att köpa en saltvattens-eka igen till våren. Vi får se.
Tjörnbo 