Bråda dagar i maj 2017, del ett

I år har vi haft tur med vädret, och eftersom väderlekstjänsterna trodde att solen skulle hålla i sig fram tills söndag, sattes vårbruket igång med gasen i botten…


Plats: Elins hage


Det skulle sås havre i Elins hage, och för skojs skulle plockade vi fram en av de gamla såmaskinerna. En är stor och en är liten. Båda är tillverkade utav Westeråsmaskiner i Morgongåva. Under 1960-talet köpte Aktiv och sedemera Volvo upp bolaget. Det är skoj att fortfarande kunna bruka de gamla maskinerna varje år, i liten skala. Allting är enkelt, rejält och nästan outslitligt med sitt svenska gjutjärn.

Hjulen är av trä, stålskodda, med träekrar. Till vänster finns det en spak för över– respektive undermatning av utsädet. Om spaken står till vänster är det övermatning, inställning för säd. Om man skall så ärtor flyttar man spaken till höger och får undermatning. Skillnanden mellan dessa två lägen är hur matningshjulen i såbingen snurrar; motsols eller medsols. När det gäller sådd av ärt, är det undermatning som gäller, annars så krossas ärten, samt att man får mixtra med ytterligare en spak, som ställer ytterligare ett flöde.

Fortsätt läsa

Hur jag harvar (…och bultar)

Den största delen utav marken är utarrenderad till grannarna, men eftersom jag gärna ville pröva den nya harven, frågade jag ena grannen om han inte behövde hjälp med att göra vår’n. Jodå! Det skulle inte vara några som helst problem för mig att få pröva harven. Det slutade med att jag harvade hela det tilldelade gärdet. Det tog ungefär fyra timmar och det utstöttes spontana, glada tillrop och glädjetjut som tog sin uttryck genom diverse mustiga kraftuttryck, som ”Faaan!!!”, ”Helvete!!!”, ”Harvdjävel!!!” och dämpade ”-Det var då själva greve djävulen…”, samt en hel del andra saker som inte lämpar sig för tryck.

När man harvar så svettas man. Kopiöst. Mycket. Om man nu inte råkar ha en modern traktor utrustad med AC, vilket vi inte har. En annan viktig sak värd att nämna är att om man inte siktar på att drabbas utav tröskdammlunga, ser man till att hålla hytten och fläktarna stängda, härav behovet av medhavd dryck. Jag drack ungefär 2 liter vaan (vatten) och stannade och uträttade behov lika många gånger.

Fortsätt läsa

Grållen fick slita

Idag startades Grållen efter vintervilan. Den gamle kämpen, född 1949, tuffade snällt på sin fotogen/bensinblandning. Visserligen fick jag skruva upp förgasaren när det skulle harvas, men det gick ändå fint att dra den gamla harven.

I fjol hade vi potatis på den här lilla biten, men i år var den ursprungliga planen att det skulle vara träda. Sedan reviderade jag planen till något annat hyss. Jag har nämnligen beställt lite grödor (som inte anlänt ännu) som jag skall testa att odla när det blir lite varmare. Fortsätt läsa

Satte tidiga potäter

Den enormt stora täppan framför huset där jag ställde in harven

Årets tidiga potäter sattes lördagen den 8 april. I fjol var våren tidigare, och vi kunde sätta redan den 25 mars. Annars så brukar det vara lagom att sätta runt påsk. Grannen var med och hjälpte till som sätt-hjon, tillsammans med Holger, Wiggo och Elin, (Tack, Albert!).

Jag började med att pröva den nya harven. Det gick mycket bra och det behövdes endast fyra drag innan molla‘ var slät som en barnrumpa. Nästa steg var att koppla på potäterläggar’n och hämta potatisen.

Fortsätt läsa

Nya inventarier

År 1890 grundade den finurlige by-smeden Nils Holmqvist ett företag på orten Lilla Harrie i Skåne. Holmqvist var knepig och uppfann det ena jordbruksredskapet efter det andra, till och med en ångtröska. Under årens lopp såldes och spriddes det från Lilla Harrie Verkstad AB flera tusentals signalröda harvar, tallriksplogar, hackor och kultivatorer över riket. Nästan hela byns historia hänger ihop med jordbruksmaskinerna, som tillverkades i byn under nästan 100 år. Som mest arbetade cirka 120 personer på verkstaden. Då hade Lilla Harrie över 400 invånare, två affärer, samt café, skrädderi, bageri, polis, tandklinik, pensionärshem och kommunalkontor. På 1960-talet var Lilla Harrie det dominerande varumärket på jordbruksmaskiner i Sverige. Ekonomin i byn var så god att Harrie kommun kunde hålla den lägsta kommunalskatten i Sverige och var känd för sin otroligt sparsamme kommunalkamrer. En gång upptäckte revisionen att det fattades 25 öre för kommunen. Då blev det ett väldigt liv och letande efter den där 25-öringen.

1981 gick verkstaden i konkurs, några förklaringar till detta kan vara att företaget inte följde med sin tid, samt gjorde misslyckade satsningar på både båtbygge och egna konstruerade betupptagare. Till slut gick företaget i graven och därmed slutade också storhetstiden i Lilla Harrie.

Förra året gick en fälg sönder på den minsta Lilla Harrie-harven. Vi hade tänkt att demontera en gammal hövändare som vid första anblick verkade ha samma sorts hjul och fälg. Men förra veckan upptäckte jag att axeln in alls är samma. Harven skall hur som helst lagas ändå, men det får ta lite längre tid än planerat.

Under hösten fick jag ett tips om en harv som var till salu. Den hade inte gått nämnvärt mycket, endast runt 5 hektar i vårbruket någon gång i början på 1990-talet innan dåvarande ägaren lade ner företaget, efter att ha köpt harven ny samma år. När jag var och tittade på harven var det inget att tveka på, frågan var bara om den skulle passa traktorn. Efter ett provlyft och provharvning gjordes affären upp. Jag passade även på att tinga en såmaskin som stod i en maskinhall som dåvarande ägaren köpte samtidigt som harven. En dansktillverkad Fiona modell D-784 / 2,5 meter. Den hade endast gått en vända på åkern, hela 31900 kvadratmeter (3,1 ha).

Fortsätt läsa