Gödselspridaren, Självbindaren, bondbönor

De senaste dagarna har det pillats med ”é gkran å hwart‘”. Alltså lite av varje. Tidigare under sommaren har hönshuset mockats ett par gånger och ströet har samlats i en rejäl stuka utanför lagårn. Eftersom det nu har legat och göttat ihop sig till perfekt konsistens, var det perfekt att nyttja dyngan till en liten testkörning utav den nya gödselspridaren. Spridaren kördes fram och handlastades med grep. Det var mycket mindre jobbigt än vad jag hade föreställt mig, men å andra sidan var det inte kogödsel och halm jag lastade, utan en blandning utav hönsskit, kaninskit, lite kiss, sågspån (strö), gräs och halm.

När jag stod och grejade kom Wiggo och höll mig sällskap.
”-Pappa, titta! En trollslända!”, utbrast Wiggo, och pekade på en trollslända som surrade omkring oss.

”-Ja, den var fin. Den lever oftast bara i en dag.” (Egentligen lever trollsländor inte alls i endast en dag. Att frågan ofta uppstår är på grund av en förväxling med dagsländorna, som inte är nära besläktade med trollsländor, men jag orkade inte förklara för Wiggo).

-”Pappa…varför skapade Gud trollsändor sådana? Att de bara lever i en dag?, undrade Wiggo

-”Vad nu?”, tänke jag…”-Håller gossen på att bli religös? Detta måste stävjas i sin linda…”

”-Jag vet inte Wiggo….men den har ju i alla fall tur med vädret”, svarade jag och kisade mot den strålande solen.

Fortsätt läsa

Gräva vid Gele-gapet

Under januari 2016 började jag såga och röja i Holgers hage (f.d Conne-hagen). Denna hagen ligger närmast Yele-gabet, som var den trånga passagen för att komma längre upp i dalen, innan vattenmagasinet byggdes under 1970-talet. Det vanliga är att folk inte riktigt har koll och säger ”Järn”, fast det borde vara ”Yelen”, ”Yel’n” eller ”Gölen”. Jag har sett de flesta olika stavningarna på diverse lantmäteripapper och skiften sedan 1700-talet.

Yelen eller Gölen är alltså större delen utav de hagar där vattnet i vattenmagasinet ligger. Gapet (”gabet‘”) är alltså själva stendammen, ”Hamnegrinna vid gele-gabet” ligger på den gamla körvägen ovanför pumpstationen. Hagebottna är namnet på hagarna mellan Kalvhagen fram till Kålgår’n.

Jag får ta upp detta mer i detalj någon annan gång.

”Gele-gabet” är mot högra delen av det röda strecket i ”Dag 2”.

Fortsätt läsa

AVA GS 3 – Gammal skit

»Gödselspridare»,
Genom gödselspridare kan kreatursgödsel spridas både jämnare och fortare än för hand. Gödselspridare utgöres av en vagn med anordning för gödselns spridning. Vagnens botten kan antingen vara rörlig därigenom, att den består av en ändlös, vid arbetet bakåtgående matta av träribbor, eller också fast. I senare fallet måste gödseln vid spridningen föras bakåt mot spridningscylindern genom vinkeljärn,som av kedjor dragas bakåt över bottnen. Spridningscylindern är försedd med stift, som sönderdelar gödseln mot en ovanför sittande kam och utkastar den bakom maskinen. Cylindern sättes i rörelse med en kedja, som drives av ett kedjehjul på bakre körhjulsaxeln. Bottnens rörelse åstadkommes genom en excenterskiva, fäst på cylinderns axel och vars rörelse överföres på en annan skiva, som matar fram bottnen eller bottenkedjorna. Maskinens låda kan konstrueras både av stål och av trä. G. utföres för såväl en som två hästar. Den förra maskinen har två hjul och rymmer c:a 5 hl, den senare har fyra hjul och rymmer 10—15 hl.


När grannen hörde av sig och undrade om jag var intresserad utav en gammal gödselspridare som stod hos en bekant, behövde jag inte fundera speciellt länge. Under en längre tid har jag funderat på om det inte vore lättare att mocka hönshuset med hjälpt utav en gödselspridare. Som det är nu kör jag antingen ut mellan 8 – 10 mullskopor (skopa bak på traktorn) och lägger på lämpligt ställe för att plöjas ner. Då är ju en vända eller två med en mindre gödselspridare synnerligen arbetsbesparande. Sagt och gjort, en bytesaffär som bestod i en styck flaska whisky mot en gödselspridare, hämtades spridaren redan nästa dag.

Fortsätt läsa

Dränera Kalvhagen, dag två

»Dikeslag»,
arbetslag för dikning. Dikning utföres helst på ackord med varje arbetare för sig, men där grövre stenar eller stubbar, för vars avlägsnande mer än en mans kraft behöves förekomma, är lämpligt att 2 eller flera man bilda arbetslag. Hela- eller halva idioter kunna nyttjas för afvlägsnande utaf sten men ej till gräfande eljest risk föreligger för icke räta linjer utaf dikets sträckning.


Dag två tillbingades på södra sidan hagen


Dikeslaget i Kalvhagen bestod utav Holger, Åke och Dikningsmästaren Håkan, som rattade både dikesgrävningsmaskinen och traktorgrävaren med stor expertis. Dräneringens första dag gick ändå rätt bra, enda plumpen i protokollet var vattenslangen.

Fortsätt läsa

Dränera i Kalvhagen, dag ett

»Dagvatten, ytvatten»
det vatten, som framrinner på markens yta, verkar skadligt på odlad jord genom att hopslamma dess yta, varigenom luftens tillträde till underliggande jord hämmas och skorpa uppkommer vid upptorkning. På gräsbevuxen jord kan tidvis under vår och sommar framrinnande d. verka fördelaktigt på växtligheten, om jorden dessemellan torrlägges, men eljes försumpande.


Numera kallar vi hela hagen för Kalvhagen, men egentligen heter första delen till första broposten Hagebottna, och Kalvhagen (eller kohagen) är den bortre delen utav hagen. Så var det nedtecknat i Laga skiftet 1837, men det kan å andra sidan berott på någon Stockholmare som inte begrep dialekten på tjörn – tjörbu‘ – och skrev lite som han ville.


Under de senaste 10 åren har jag och morbror Holger grävt ner nya slangar för att få till bättre dränering, eftersom tidens tand sakta men säkert fördärvar de gamla dräneringarna, som lades för 
sisådär 70-80 år sedan. Under 1940-talet (och även tidigare), fattade morfar, morfars far och dikesgrävaren Ture spaden och grävde ner väldigt många 2,5″ tegelrör i Kalvhagen. Innan dess låg det stendiken här och var som åter fick se dagens ljus när dikesgrävningsmaskinen körde över dessa.

Fortsätt läsa