Renovera ladan, del 26 – Förstärka schwjilla

Det vore nog en bra idé att förstärka stenfoten – schwjilla – lite ytterligare innan vi påbörjar arbeitet med att gjuta en betongplatta i ladan. I höstas gjorde vi om en del av logen för att sedan gjuta en platta åt fåren. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alltså arbetet att fortsätta med att få ett bättre golv i betong, än stampat jordgolv i den gamla ladan. Helst bör det vara färdigt innan midsommar, d.v.s när slåttern börjar dra igång. Planen är att även i år lagra höbalarna i denna del av ladan. Och då hade det varit trevligt med ett plant golv som skulltorken kan härbärgera uppå.

Schwjilla – stenfoten – behöver rättas till

Jag och Holger spikade ihop ett par gjutformar, tombolan rullades fram och betongen blandades. Det gick åt runt tio skottkärror med betong för att fylla formarna.

Fortsätt läsa

Björksav

Ett av de vanligaste träden i Sverige är björken. Ungefär 12% av skogsbeståndet i landet består utav björk.  Under våren savar björken och producerar björksav, en mer eller mindre bortglömd naturresurs.  Förr i tiden, när boskapen, efter vintervilan, fick björksav att dricka var folk mycket mindre allergiska mot björkpollen och gräs. Saven övergick i mjölken som dracks av människor som då utvecklade resistens mot den allergi som är så vanligt förekommande nu. Det var vanligt att de flesta hushållen gick ut på våren och samlade björksav för att få sig en behövlig vitaminkick efter den långa, mörka vintern, men även för att kunna bli lite starkare och friskare och klara av en del sjukdomar.


»Liksom alla andra öfvervintrande växter måste björken för knopparnas utveckling på våren samla ett reservförråd af näringsämnen. Detta, som hufvudsakligen består af socker, förvaras i stammen. När nu vid källossningen roten börjar uppsuga vatten, blir stammen så fylld af saft, att denna vid borrning utrinner i riklig mängd (ända till 8 knr om dygnet). Af denna söta s. k. ”björklag” eller ”björklake” kan genom jäsning beredas ett slags dricka eller musserande vin. Lagen af ett par nord-amerikanska arter, B. nigra och B. lenta, användes till sockerberedning»

-Nordisk Familjebok, 1905


Någonting som jag gått och grunnat öfver är att sedan mitten av 1800-talet har antalet allergiker ständigt ökat markant, och i Sverige beräknas ungefär 25% av befolkningen ha någon form av allergisk snuva. Det finns en del olika beräkningsmodeller som käckt försöker förklara varför det är på detta vis, men att det inte har med biologiska och genetiska förändringar är de flesta forskare överens om. En teori är att det istället kan bero på miljö och livsstil. Den traditionella skolan hävdar att luftföroreningarna, vars mängd har ökat successivt sedan början av industrialiseringen, dels gör allergenerna aggressivare, dels har negativ effekt på människornas förmåga att kunna motstå allergierna. Detta kan förklara varför de flesta allergiker finns i städerna. Folk som är uppväxta på landet har mindre allergibenägenhet, och det verkar även vara relaterat till ekonomiska förutsättningar än till smuts och luftföroreningar. Ju fattigare folk på landet lever, med många syskon och lek i ladugården, desto friskare är de. Jämförelsen kan till och med utvidgas på nationer i sin helhet: lantbrukarbarn i rika industriländer har fler allergier än lantbrukarbarn i fattigare agrarländer.  Nu har vissa forskare börjat vända och rönen pekar mot att den nutida, moderna människan är alltför renliga och lite skit under naglarna är bra för hygienen.

Fortsätt läsa

Vad är NPK-gödsel?

här i tillväxttider kan det vara kul att veta vad ens närmaste lantbrukare menar när han eller hon pratar om  NPKNPK är en term som ofta förekommer i gödselsammanhang och är helt enkelt en förkortning av kväve (N), fosfor (P) och kalium (K), som kommer från latinets Nitro-Phosphorus-Kalium, vilka är de tre viktigaste näringsämnena för växtlighet och odlingar i trädgårdar.  NPK är alltså industriellt framställd gödsel som är snabbare att tillverka än naturgödsel som kräver kompostering (ex genom lagring i dyngesta‘). Ett yrke som gemene man säkerligen är glad över att det tillhör en förgången tid, bör vara att arbeta som salpetersjudare. Arbetet gick ut på att koka ihop allsköns mög till en gegga som blev salpeter och som användes till bl a kruttillverkning åt Kronan. Växtnäringen (NPK)  kan ha olika siffror, exempelvis NPK 21-4-7, vilket betyder att det finns 21% kväve, 4% fosfor och 7% kalium. Resten av ämnena är bland annat Mg (Magnesium), Ca (Kalcium), S (Svavel), B (Bor), Cu (Koppar), Fe (Järn), Mn (Mangan), Na (Natrium), Se (Selen) och Zn (Zink).

Konstgödselspridaren laddad och redo. Maskinen består av en tratt med en roterande skiva längst ner. Skivan sprätter ut granulatet beroende på hur fort man kör, och vad man har för inställning på öppningen. Jag brukar köra på hög etta med varvtal 540 rpm samt öppningen på läge två. Då sprätter granulatet iväg ungefär två meter åt vänster, höger och bakåt.

Olika grödor kräver olika siffror. NPK är inte riktigt samma sak som (Chile) salpetergödsel som man, förutom benmjöl, började att använda som konstgödsel under 1800-talets mitt.

Fortsätt läsa

Gråärt 2018

Efter att ha funderat en stund kom jag fram till att det var väl lika bra att vässa hässjestörarna. I bloggposten om reportaget om Gråärt, berörde jag flyktigt min dåvarade tveksamhet att så ärten även detta år. Men rätt som det var slog vädret om och blev fint, det kändes i kroppen att våren var på väg. Man kanske skulle så några rader ändå, för skojs skull? Vi hade ju utsäde och allt och det blir ju en grann syn om inte ann’t. Det skulle ju faktiskt vara lite kul att så på den rätta ärtsåningsdagen enligt gammal hävd, den 14 april, Tiburti dag.

En kvarts timme avsattes till spörsmål och dividering om hur störarnas skulle sättas i år, och det beslutades att så på tre långa rader på längden, en mindre på längden och bondbönor på tvären. En liten bit moll‘ (alltså tjörnbu’ för jord) sparades för eventuell insådd av Lin (någonting jag är nyfiken på).

Fortsätt läsa

Får får får?

”Mycket känd är den nyare berättelsen om grosshandlar
Lamm, som vid ett festligt tillfälle skulle frambära sin tacksamhet
till kamrer Bagge och då nöjde sig med orden:
»Lamm–får–tacka–Bagge!»”

-Om ordlekar och andra uppsatser i språkliga och historiska ämnen, Gustaf Cederschiöld, 1910


Nu var det visserligen endast tackor i den nya genbanksregistrerade (Tollebys Rasbiologiska Institut?) fårbesättningen, tackor utav den gamla svenska lantrasen skogsfår (eller värmlandsfår, värmländska skogsfår) som tillhör gruppen allmogefår.  Allmogefåren var tidigare vanliga i Sverige, men i slutet av 1800-talet började antalet minska. Istället för de små härdiga inhemska fåren började man importera får som hade större köttmängd och andra ullegenskaper, det skulle vara ull som passade till dåtidens spinnmaskiner.

Värmlandsfåren var nära att bli utrotade och när man återupptäckte rasen (som första allmogefårrasen ) fanns det endast cirka 100 individer kvar. Tack vare intensivt bevarandearbete finns det idag cirka 4 000 Värmlandsfår i genbanken.  Det finns 10 olika raser av allmogefår, varav värmlandsfår är den allra största av raserna, både när det gäller hur många det finns och hur fysiskt stora de är. Allmogefår har aldrig blivit korsade med andra raser för att uppnå någon speciell egenskap. Istället har de under århundraden anpassat sig till de lokala förhållanden som de har levt i. De raser av allmogefår som tack vare intensivt bevarandearbete finns kvar idag är Dala pälsfår, Fjällnäsfår, Gestrikefår, Helsingefår, Klövsjöfår, Roslagsfår, Svärdsjöfår, Tackbackstorpsfår, Värmlandsfår och Åsenfår.

Fortsätt läsa