Djuren

Foderhäckar

/ Peter / 1 kommentar

Hopp-mörat hö

En av funderingarna när vi köpte den gamla höpressen var att dels hålla rent i hagarna och dels få nytta av gräset genom att stödutfodra rådjuren under vintern. Eftersom det har gått över förväntan med att tillverka hö som man sedan kan bli av med på olika sätt, har själva tillverkningsprocessen av foderhäckar kommit i skymundan. Jag, Holger och Wiggo avslutade år 2017 med att snickra ihop tre olika prototyper av foderhäckar. Eftersom vi hade tillgång till eget uppsågat virke, var det inte så svårt att få ihop tre olika häckar, med olika mått och design. En del av höet samlades ihop i en hög på logen. Detta hö var sådant som barnen hade hoppat och klättrat i under hösten, så balarna var rätt tilltufsade. Perfekt rådjursmat!

Fortsätt läsa →

Gammalt kuriosum; Hjorthornsolja, gramofonnålar och tändstickor

/ Peter / 2 kommentarer

Idag är det den 30 november och vi kan ju ta en liten gåta;
”Nu har det svenska uret gått från XII till I.”
Vad menar jag med det? Jo, Sverige gick från en av sina mest kända regenter till en av sina obetydliga och sämsta, genom att Karl XII blev skjuten vid Fredriksten och Fredrik I övertog den svenska tronen.
Nog om det.

Jag städade lite här och var och hittade nålar till en Decca rese-gramofon. Även ett par askar med Komet impregnerade säkerhetständstickor fick se dagens ljus. Hjornhornsolja från Apoteket å TJÖRN, blandad den femte november 1970 sattes upp till samlingen, och även en flaska från Skärhamns Färg- & Kemikalieaffär. Det mest intressanta är ju självklart Hjorthornsoljan, vilket inlägget kommer att handla om fortsättningsvis.

»Hjorthornsolja»,
har använts i veterinär-praxis såsom maskfördrifvande medel; numera brukas den endast utvärtes för att skydda kreaturen mot insekter. Den kallas äfven »Fransosenolja», hvilket skulle kunna tyda på, att den användts mot ‘fransoser’, det vulgära namnet på syfilis, ‘franska sjukan’.»

Fortsätt läsa →

Renovera ladan, del tjugoett

/ Peter / Lämna en kommentar

-”Vi borde ha djur i lagårn igen!” sa Christine en dag för något år sedan.

Har ni märkt att när ”vi” ska ha eller göra någonting så betyder det egentligen ”du” eller att ”jag” (som i ”mig”) skall genomföra eller ordna ärendet. Själv är jag ambivalent i frågan och tycker dels att folk som inte är uppvuxna med egna djur, oftast har någon slags romantisk vanföreställning om att allt skall vara så puttenuttigt likt en Bullerby-idyll. Man inser inte att man alltid måste finnas till hands. Det ska finnas mat och vatten. Hur skall man få vatten? Har man inte indragen vattenledning i lagårn får man bära vatten för hand, minst två gånger om dagen. Man köper knappast mat till djuren, utan man bör producera både spannmål och grovfoder själv. Djur blir sjuka och skadade och behöver ibland avlivas och födslar går fel. Å andra sidan är det väldigt roligt att ha djur.

Fortsätt läsa →

Ny kaninbur

/ Peter / 2 kommentarer

Eftersom en av barnens två kaniner uppvisat klara tendenser till att bli HBTQ/ADHD-certifierad, beslutades det att en större utebur, med två separata rastutrymmen, skulle konstrueras, för att förhindra – i den ena kaninens fall – tunga, påtvingade lesbianaktiviter. Den förra buren som gjordes i ordning är numera bostad åt den svarta homo-kaninen nere i stallet. (ja, jag vet att det är dominansbeteende).

Det tog inte så lång stund innan Wiggo och Elin kom på att att de kunde nyttja den nya buren som koja, där de i godan ro kunde sitta och möla Mariekex, som de stulit utav sin farmor.


Konstruktionen består av en stomme i tryckt trä, kompostgaller som nät, och plåt på taknocken. Buren går att öppna på tre ställen; varje gaveldörr samt ett utav gallren. Träet målades sedan i gull-ockra. Den bruna kaninen var överlycklig över att få vara a) ute och b) vara i fred. Medans den svarta jäwln var a) arg över att inte kunna torrjucka mot den bruna kaninen, och b) glad över att vara utomhus.