Årets älgjakt är ett ypperligt exempel på hur en myndighet/styrelse resonerar. Totalt tyckte Länsstyrelsen att vi skulle skjuta 37 stycken älgar på Tjörn. Jättebra. Det är ungefär så många älgar som finns totalt på hela ön. Man resonerade som så, att eftersom fjolårets mål inte uppnåddes i hela Västra Götaland, tog man fjolårets ”överskott” och smetade ut på årets älgjakt i Västra Götaland – oavsett lokala förhållanden. Föreskrifterna måste ju upprätthållas, även om det är emot rim och reson. Och kommentarer från tjänstemännen har bl a varit ”att om inte licensområdena vill följa riktlinjerna, kan man ju alltid avsluta licensområdena”, eller ”vi får väl skicka ut våra egna jägare som skjuter älgarna, om ni inte vill”.  Suck. Hej, viltvård och förvaltningsrätt!

Det positiva är att jaktvårdskretsen jobbar för att skapa ett älgskötselområde (ÄSO) på Tjörn, men i vanlig ordning – när man har med en statlig myndighet eller styrelse att göra – är det fortfarande pågående arbetet inne på sitt fjärde år. Ett ÄSO innebär att Tjörns ungefär 15, 000 hektar mark kommer att förvaltas lokalt på Tjörn, och inte av länsstyrelsen. Förenklat kan man säga att ÄSO själv inventerar och tar beslut om kommande års älgjakt, exempelvis hur många älgar som bör fällas, vilken sort etc. Vi får väl se hur det går.

Fortsätt läsa →

»Såt»,
det afvgränsade område inom en jagktmark hvaraf en eller flera jägare jagar inom. Om dessa använda siegh af skallgångskedjia/rotehjonskedjia äro såten afvklarad när kedjian gått genom den. Vid löshundsjagkt afvgör hundföraren när jagkten äro afvslutad. Jagktformen kallas äfven tryckjakt.

Efter att ha varit ute i måndags och tisdags utan att ha sett någon älg, jobbade jag onsdag och torsdag. Sent på torsdag eftermiddag ringde grannlagets jaktledare och undrade om inte vi kunde jaga tillsammans under fredagen. Två hundförare skulle komma och gå igenom markerna. Jodå, inga problem. Jag ringde runt och frågade de andra i jaktlaget, alla var med på detta. Från mitt lag var det endast tre stycken som kunde vara med och det andra laget hade nio personer. Totalt skulle vi alltså bli 12 personer. Eftersom det var bekvämt att dumpa över befälet på mig, utsågs jag till jaktledare inför fredagen. Så kvällen tillbringade jag över kartor och funderade ut var skyttarna skulle sitta, vem som skulle sitta var och hur hundförarna skulle gå. Exempelvis så kanske det inte vore klokt att hänvisa 80-årige Bertil till ”Slottet” där man behöver bestiga ”syd-berget” med hjälp av ett rep, utan Bertil skulle trivas bättre på ett vägpass där man kan ta en lätt promenad från parkeringen. Und so weiter…

Fortsätt läsa →