Att sitta på fästning
”Först huggs handen däraaf, därnäst slås båda skenbenen aaf, därefter båda armarna, ovan och nedan armbågen, därefter bröst och ryggen slås sedan aaf och på sistone huggs huvudet aaf honom.”
Så lyder en dom över en sextonårig dråpare från slutet av 1500-talet. Vid den här tiden stod det fysiska lidandet i centrum för den straffande makten. Rädslan för smärta, eller för att förlora diverse kroppsdelar, skulle avskräcka människor från att begå brott. Fram till 1700-talet var de vanliga påföljderna för brott dödsstraff, kroppsstraff och skamstraff. Successivt blev det vanligare med fängelsestraff, men ännu i 1734 års straff- och missgärningsbalk var fler än sextio olika brott belagda med dödsstraff, bl a stöld. I väntan på att straffet skulle verkställas fick de dömda sitta inspärrade i stora salar, exempelvis slottens källare. I städerna fanns fängelser i stadsmurarnas torn och i rådhusen.
Okategoriserade
Alla helgons och alla själars dag
Alla helgons dag och alla själars dag
Latin: Festum omnium sanctorum eller Dominica in natali sanctorum
Redan på tidigt 700-tal började man med alla helgons dag, och högtiden är ett utmärkt exempel på en högtid som fått ökad betydelse i Sverige under 1900-talet. Dagen firas mellan 31 oktober och 6 november. Under efterkrigstiden spred sig seden att tända ljus på gravarna.
Alla helgons dag firas den lördag som infaller mellan den 31 oktober och den 6 november. Då brinner ljusen på kyrkogårdarna till våra anhörigas minne. Temat i högtiden får sägas vara universellt – döden och att minnas de döda. Vid denna tid på året har det funnits många ritualer med dessa teman, samtidigt som tidpunkten markerar sommarhalvårets slut och vinterns början.
Betkniven
Mitt senaste fynd låg instoppat under en bjälke i »kokhuset». Invirat i en gammal påse som en gång i tiden innehöll skorpor, låg en hemmagjord kniv, som användes till att skörda betor med. Det fanns fortfarande torkad moll‘ (jord) på klingan.
Troligen har morfars morfars far, Olof Rutgersson (1811-1859), smidit denna kniv i gårdsmedjan (numera riven). Kniven har i så fall blivit använd utav Olof samt morfars morfar, Rutger Olsson (1851-1918). Möjligen har morfar Gustav använt den under 1920/30/40-talet. Sedan har den blivit upplagt under en bjälke i kokhuset i väntan på bättre tider.
Det var väl lika bra att fixa till den medelst polering, slipning och att olja in skaftet med linolja. Den blev vass som fan. Lyckades skära mig i tummen.
Hela kniven är 28 cm lång.
AVA GS 3 – Gammal skit
»Gödselspridare»,
Genom gödselspridare kan kreatursgödsel spridas både jämnare och fortare än för hand. Gödselspridare utgöres av en vagn med anordning för gödselns spridning. Vagnens botten kan antingen vara rörlig därigenom, att den består av en ändlös, vid arbetet 
bakåtgående matta av träribbor, eller också fast. I senare fallet måste gödseln vid spridningen föras bakåt mot spridningscylindern genom vinkeljärn,som av kedjor dragas bakåt över bottnen. Spridningscylindern är försedd med stift, som sönderdelar gödseln mot en ovanför sittande kam och utkastar den bakom maskinen. Cylindern sättes i rörelse med en kedja, som drives av ett kedjehjul på bakre körhjulsaxeln. Bottnens rörelse åstadkommes genom en excenterskiva, fäst på cylinderns axel och vars rörelse överföres på en annan skiva, som matar fram bottnen eller bottenkedjorna. Maskinens låda kan konstrueras både av stål och av trä. G. utföres för såväl en som två hästar. Den förra maskinen har två hjul och rymmer c:a 5 hl, den senare har fyra hjul och rymmer 10—15 hl.
När grannen hörde av sig och undrade om jag var intresserad utav en gammal gödselspridare som stod hos en bekant, behövde jag inte fundera speciellt länge. Under en längre tid har jag funderat på om det inte vore lättare att mocka hönshuset med hjälpt utav en gödselspridare. Som det är nu kör jag antingen ut mellan 8 – 10 mullskopor (skopa bak på traktorn) och lägger på lämpligt ställe för att plöjas ner. Då är ju en vända eller två med en mindre gödselspridare synnerligen arbetsbesparande. Sagt och gjort, en bytesaffär som bestod i en styck flaska whisky mot en gödselspridare, hämtades spridaren redan nästa dag.
Dränera Kalvhagen, dag tre
Tredje dagen ägnades åt att göra klart in/utfarten till hagen, samt att sätta ner tre brunnar, benämda 1, 2 och 3 på bilden. Vill man, kan man läsa om dag 1 och dag 2 av dräneringen.
Kalvhagen
Brunnarna behövs för att hjälpa dräneringen. Vid 1 ligger den egentliga, giltliga infartsvägen till hagen (gällande både den gamla mjölkvägen och vår egen traktorväg). Men där är även ett berg som det sipprar vatten ur, så vägen får en brunn som granne. Vid 2 finns en stor håla, ungefär 4 x 2 meter och 1 meter djup. Perfekt att stoppa ner en brunn för att hjälpa dräneringarna uppe i hörnet. Vid 3 fanns en gammal stenbrunn som morfars farfar gjorde. Men den hade kleggat igen. Stenbrunnen grävdes upp, och en ny brunn stoppades i hålet och stenen återanvändes till att täcka brunnen.
Tjörnbo 