Renoverade Konstgödselspridaren

Som ny!

Konstgödselspridaren har inte varit i bruk på minst 20 år. Den har stått för sig själv längst inne i maskinhallen. Ibland har den legat på sidan, ibland upp-och-ner, ibland vält. Efter att ha tillbringat några dagar med att få loss kraftaxeln med hjälp av diesel, smörja och värme, rullade jag in den gamla dansktillverkade historian i verkstan’. Efter en noggrann rengöring och rostslipning, satte jag igång med att måla om hela faderallan. Det tog ett par veckor, jag gjorde lite då och då, men tillslut var åbäket redo för premiärtur. Det var en solig, klar och kall vårmorgon med lite vind, med väta i markerna. Men, det var lika bra att få det överstökat. Barnen skulle med och det var lite meckigt att ha en unge på vardera knä, samtidigt som man skulle köra traktor och sköta hydrauliken…men det gick.

En konstgödselspridare fungerar som en stor tratt som man fyller med NPK-gödsel, i dagligt tal – konstgödsel eller mineralgödsel som sedan kopplas till traktorn. Längst ner på spridaren sitter en tallrik som roterar genom kraftuttagsaxeln, och sprätter ut konstgödseln.

Fortsätt läsa

Att ordna ett stängsel

Istället för att gå och träna på gymmet tillbringade jag och Holger Långfredagen med att ta bort 50 år gammal taggtråd i en utav hagarna. Stolparna var lappade och lagade och tråden hängde här och var. Kort sagt, det såg illa ut. Sly, hagtorn, kaprifol och annan växtlighet hade snärjt in sig i taggtråden, men fyra timmar senare var taggtråden borta från markerna. Man får sätta upp ny taggtråd om man vill, men man får inte ha ström i den. Annars så hade det hade varit ett roligt hyss, att sätta taggtråd lite högre än en normallång människas skrev, och ha elström på översta tråden…

Fortsätt läsa

Björksav

Christine undrade en dag om jag inte hade provat att samla björksav? Jag fick erkänna att visst hade jag det med på min att-göra-lista, men projektet glömdes bort år efter år….tills nu. Jag frågade runt, och det visade sig att Christines pappa och farmor höll på med tappning för längesedan. Man drack den stärkande drycken och gjorde starkvin. Efter gediget informationssamlande satte jag igång…och det var väl lika bra att skriva en sida eller två om detta?


»Liksom alla andra öfvervintrande växter måste björken för knopparnas utveckling på våren samla ett reservförråd af näringsämnen. Detta, som hufvudsakligen består af socker, förvaras i stammen. När nu vid källossningen roten börjar uppsuga vatten, blir stammen så fylld af saft, att denna vid borrning utrinner i riklig mängd
(ända till 8 knr om dygnet). Af denna söta s. k. ”björklag” eller ”björklake” kan genom jäsning beredas ett slags dricka eller musserande vin. Lagen af ett par nord-amerikanska arter, B. nigra och B. lenta, användes till sockerberedning»


En droppe sav

Ett av de vanligaste träden i Sverige är björken. Ungefär 12% av skogsbeståndet i landet består utav björk.  Under våren savar björken och producerar björksav, en mer eller mindre bortglömd naturresurs.  Förr i tiden, när boskapen, efter vintervilan, fick björksav att dricka var folk mycket mindre allergiska mot björkpollen och gräs. Saven övergick i mjölken som dracks av människor som då utvecklade resistens mot den allergi som är så vanligt förekommande nu. Det var vanligt att de flesta hushållen gick ut på våren och samlade björksav för att få sig en behövlig vitaminkick efter den långa, mörka vintern, men även för att kunna bli lite starkare och friskare och klara av en del sjukdomar.

Någonting som jag gått och funderat över är att sedan mitten av 1800-talet
har antalet allergiker ständigt ökat markant, och i Sverige beräknas ungefär 25% av befolkningen ha någon form av 
allergisk snuva. Det finns en del olika beräkningsmodeller som käckt försöker förklara varför det är på detta vis, men att det inte har med biologiska och genetiska förändringar är de flesta forskare överens om. En teori är att det istället kan bero på miljö och livsstil. Den traditionella skolan hävdar att luftföroreningarna, vars mängd har ökat successivt sedan början av industrialiseringen, dels gör allergenerna aggressivare, dels har negativ effekt på människornas förmåga att kunna motstå allergierna. Detta kan förklara varför de flesta allergiker finns i städerna. Folk som är uppväxta på landet har mindre allergibenägenhet, och det verkar även vara relaterat till ekonomiska förutsättningar än till smuts och luftföroreningar. Ju fattigare folk på landet lever, med många syskon och lek i ladugården, desto friskare är de. Jämförelsen kan till och med utvidgas på nationer i sin helhet: lantbrukarbarn i rika industriländer har fler allergier än lantbrukarbarn i fattigare agrarländer.  Nu har vissa forskare börjat vända och rönen pekar mot att den nutida, moderna människan är alltför renliga och lite skit under naglarna är bra för hygienen.

Fortsätt läsa

Satte tidiga potäter

Den enormt stora täppan framför huset där jag ställde in harven

Årets tidiga potäter sattes lördagen den 8 april. I fjol var våren tidigare, och vi kunde sätta redan den 25 mars. Annars så brukar det vara lagom att sätta runt påsk. Grannen var med och hjälpte till som sätt-hjon, tillsammans med Holger, Wiggo och Elin, (Tack, Albert!).

Jag började med att pröva den nya harven. Det gick mycket bra och det behövdes endast fyra drag innan molla‘ var slät som en barnrumpa. Nästa steg var att koppla på potäterläggar’n och hämta potatisen.

Fortsätt läsa

Plöjt och sågat

Eftersom jag mockade hönshuset i söndags, tillbringade jag måndagskvällen med att plöja ner dyngan som spreds på grönsakstäppan framför huset. Hönsskit är bland det starkaste man kan gödsla med, och visst ser det ut som det är duktigt övergödslat. Men det är mycket sågspån och lite skit, så det är inte riktigt så illa som det ser ut. Det är roligt att plöja. Jag vet inte varför, men det är väl ungefär som detsamma som att klippa gräs eller måla – man ser resultatet med en gång.

På tisdag kväll ville Elin åka till gården. Ett av de största nöjena för tillfället som rör sig i den snart treåriga hjärnan, är att prova pappas skor och stövlar. Utöver detta är nästa stora nöje att hoppa och, mer eller mindre, rulla sig i vattenpölar och lera.

Fortsätt läsa