Så var det söndag kväll innan man skall återgå till arbetet efter en härlig semester. Det har blivit gjort en del i veckan, här följer en del. Fortsätt läsa
Den fallne
Jag blir alltid bedrövad efter skottet. Varje gång. Jag satt som vanligt en stund och pratade med bocken och klappade på honom. Lade honom till rätta och talade om för honom hur fin han var. Vi låg där i gräset en stund i särla kväll och var tysta. Funderade över livets cirkel och naturens gång. Den 16’e augusti är det premiär för råbock. Det är i slutet av brunsten – för vissa bockar är brunsten över eller på tillbakagång. Ibland kan man lyckas att locka fram en bock genom att imitera en get eller ett smaldjur. Jag hade glömt lockpipan och satt istället med ett grässtrå mellan tummarna och blåste för att få fram rätt ljud. Visst var bocken jag sett intresserad, men han höll sig långt borta där gräset var grönare. På morgonen hade jag sett get med två fina kid, en älgko med två kalvar och ett rådjur av oidentifierat kön 450 meter bort.
Dagar på Tjörn
Svenska TURISTFÖRENINGENS ÅRSSKRIFT 1944
SVENSKA TURISTFÖRENINGENS FÖRLAG STOCKHOLM
Dagar på Tjörn
-Ernst Manker
En gång steg en hel liten arkipelag upp ur havet och blev ett eget stycke fastland, tre socknar stort — »Tjörn», den tredje av Bohusläns öar. Där brottsjöarnas skum yrde mellan skären vajar nu sädesfälten, inte så stora men lättrörliga, för strået gror högt över den feta gamla havsleran. Och i lä under de vind-, vatten -och isslipade bergknallarna famnar allehanda trädslag varandra i frodigaste vällust. Lind, ek, björk, al, ask och asp, sälg, hägg och rönn reser här sina stammar sida vid sida under det gemensamma lummiga och hopsnärjda ovanverket. Här och där finner man ett mörkare inslag av bok, här och där ett ljusare stänk av lärkträdets lätta grönska. Fortsätt läsa
Nyodling
Småkollarna är en plats som int ä te nööööd. Det är ett par små kullar som ligger och särar på en äng så att ängen kommer på var sida berget. Visserligen så hässjade vi lite hö på en del av ängen i somras och jag har funderat på att göra en slåtteräng. Att göra en slåtteräng kan ta upp till fem år, så jag måste börja med att plöja, därefter harva eller jordfräsa, plöja igen för att sedan så någon slags gröda som suger ut all näring från jorden så att blommorna kan gro över gräset.
Juväret
»Jaktgevär»,
jaktv., benämning på för jaktbruk afsedda handeldvapen. Angående eldvapnens första användande vid jakt känner man föga, men de torde undantagsvis brukats för detta ändamål redan under 1400-talet. Jaktgevärens historiska utveckling går hand i hand med krigsvapnens. De äldre jaktgevären voro sålunda under olika tidsperioder försedda med luntlås, hjullås, flintlås och slag-lås. Först med flintlåsets uppfinning erhölls ett för jaktbruk mera användbart vapen; införandet af slaglåset (knallhatts- eller perkussionsantändningen) innebar ett stort framsteg, då först härmed sådan snabbhet vid skottlossningen erhölls, att flyktskytte med större framgång kunde idkas. De nyare jaktgevären äro alla bakladdnings-vapen, med laddningen sammanförd till en enhetlig själf tätande patron. – Jaktgevären äro afsedda dels för kula, dels för hagel. De förra benämnas vanligen »studsare»; äldre mynningsladdare af fin kaliber kallades »lodbössor» och äro ännu i bruk hos vår allmoge och hos lapparna. Studsarna likna i mycket krigsgevären, men göras i allmänhet kortare och lättare samt med gröfre kaliber, i synnerhet om de äro afsedda för jakt på större djur. De böra nämligen vara så ”dödande” som möjligt, under det armégevären endast afse att sätta fienden ur stridbart skick. Fortsätt läsa
Tjörnbo 