Motorsågarna har gått varma den sista tiden. Men innan det är dags att sätta harven i marken är det ingen idé att lägga sågarna på hyllan för att sedan sitta och peta sig i naveln. Efter Smens plats har jag roat mig med att ha börjat att röja en av gårdens gamla 
körvägar, som tyvärr har förfallit genom åren. Medans ork finnes är det lika bra att få ordning och reda på torpet, så varför inte fortsätta det jag påbörjat? När jag började med detta projektet tänkte jag att ”detta tar väl inte mer än en dag.” Det tog fyra dagar. Det är som vanligt – att fälla träd är den enklaste och lättaste delen. Det jobbiga är att städa efter sig. En del bara låter grenar, sly och skit ligga och ruttna. Det tycker jag ser för jävligt ut. Vad liknar det? Det skall se bra ut även när du är färdigt. Nåväl, första delen om att fixa till vägen har jag avhandlat i det här inlägget om Tolleby Uppegård. Som sagt, sågarna var slipade, fyrhjulingen var tankad och snusen låg där den skulle. Kom igen, här hoppar inga halta löss!
Växtligheten bestod till största delen av enebuskar och den lömska hagtornen. Som tur är brinner båda lika bra som den ene. Eftersom morgonen bjöd på -5 grader och tryckande sjörök hade jag utrustat mig med långkalsonger. Dessa fick jag snabbt ta av mig allt eftersom svetten lackade. Barnen kom upp ibland och lekte kurragömma bland buskarna.
Ett ständigt närvarande lågtryck gjorde att röken lade sig som ett lock över hagen.
Dimma i Tolleby
Den korta tid solen visade sig under en utav dagarna, klättrade jag upp på ett berg (”sockertoppen”) och satte mig där i godan ro för att spana ut över nejden och vila en stund. Hamneskär och Pater Noster syntes i fjärran.
Pater Noster med fyrvaktarbostad
Namnet på fyren och de förrädiska skären är gammalt och uppkom före 1500-talet. Innan man byggde den Heidenstam-konstruerade fyren år 1868, sägs det att sjömännen bad Herrens bön, Fader Vår (Pater Noster), när skären siktades, ihop om att klara sig igenom oskadda. De starka havsströmmarna och de luriga grunden – bö’arna – har fått många fartyg att förlisa och har oräkneliga liv på sina samveten. Och andra säger att de 97 öarna, som breder ut sig från Tjörns sydvästra udde ner till Marstrand fått namnet för att de, sett från ovan, liknar pärlorna i ett radband.
Pater Noster sticker upp, nästan 12 kilometer i fjärran.
Följande vecka började jag ännu ett röjningsprojekt i Kalvhagen. Det stod några vildaplar längst en kant och jag beslöt att ge dessa lite lebensraum. En kul grej är en jättegryta som ligger bredvid dessa träd, grytan kallar vi för tvättfatet och liknas vid ett sådant. Det är 30 cm djupt. Och i närheten av tvättfatet ligger ännu en eller två jättegrytor. Jag tänkte går ner vid bättre väder och ta några fotografier på dessa.
Före och efter, framifrån
Efter och efter, från sidan
Övrigt hänt under veckan var att grannen hade skyddsjagat gäss och skulle äta en riktig festmåltid. Eftersom jag själv aldrig tillagat gås funderar jag på att ordna en gås eller två och pröva. Veckans fynd blev en handslägga, helt ny, aldrig använd, från försvarsmaktens förråd. Stål från Sandvik till en kostnad för 100 kr, jämfört med kinesiskt blötjärn på Jula för 300 kr.
Tjörnbo 