Jag tyckte att det såg en smula tråkigt ut med gamla, slitna dekaler i traktorn. Eftersom dessa dekaler inte gick att få tag i längre (pg a att traktorn är från år 1977 och MF-handlarn tittade på mig som om jag var ett UFO), spenderade jag en del tid framför datorn. Jag fick alltså rita upp dekalerna själv och få dem utskrivna på passande underlag.
Bonneri
Bondböna, dag 92 – provsmakning
»Böna»,
dels i allmänhet vissa större baljväxtfrön, dels särskilt arter tillhörande släktet Phaseolus, dels Vicia faba. Åkerböna, hästböna, bondböna, spritböna, välsk böna (Vicia faba L.) har en grov och kraftig, grenad huvudrot, en grov, kraftig, upprätt, fyrkantig, rikbladig stjälk, ogrenad eller nedtill med fåtaliga grenar, 2—3-pariga blad utan uddblad och med rudimentärt klänge, oskaftade blommor 2—5 tillsammans i de övre bladvecken, till färgen vita med en svart fläck på var och. en av vingarna, långa, tjocka, först mjuka sedan läderartade baljor med flera runt ovala —rundat fyrkantiga, plattade, stora, vitgrå — gråbruna frön. Självbefruktning förekommer, men korsbefruktning medelst humlor är vanligast.
Bönornas baljor ser ut som mindre gurkor. Provade att skörda en balja och bröt upp den. Om man gillar pill-jobb så skalar man bönan, men det går precis lika bra att provsmaka med skalet på. De smakade mycket bättre än förväntat. Egentligen skall man inte äta bönor råa eftersom de är lätt giftiga – de innehåller ett gift som heter lektiner. Men ingen fara – lektiner finns i många livsmedel, exempelvis (råa) jordnötter, majs, bananer, linser, sojabönor, svamp, ris, potatis med mera.
Självbindaren har anlänt
»Sjieflvbindare» skära säden, binda den i kärvar och afvlassa dessa.
Den 19’e juni var jag uppe hos maskinhandlar’n igen och tittade på en självbindare, samt lite annat smått och gott. Idag levererades dessa till gården. Det som är mest intressant är självbindaren. En så kallad lättbindare av danskt fabrikat, JF. Danskarna tyckte att de svenska åbäkena till självbindare var för tunga och omständiga, så det gjorde den egen variant. Jag har skrivit tidigare om självbindaren, läs mer här.
Fortsätt läsa
Gråärt, dag 78, kaninbur samt riva stallboxar
Gråärt, dag 78
De blommar så vackert. Jag hittade till och med ett par baljor som börjat växa till sig.
Mer om gråärt, bondböna och humle läser man här!
Om sådden kan man läsa här!
23 dagar efter sådden, läs uppdatering här!
38 dagar efter sådden, läs uppdateringen.
Om att störa ärterna, läs här!
Tidigare i veckan har Christine varit duktig och målat den 40 år gamla hönsburen, som numera är ombyggd till mobil kaninbur.
Fortsätt läsa
Slåttergubben
»Hästfibla», Arnica montana L.
Slåttergubbe, hästfibla, bergfibla (Arnica montana), en korgblomstrig ört med en rosett av brett avlånga blad, från vilken höja sig 25—30 cm höga stjälkar med ett eller annat par blad och några stora korgar med något klibbhårig holk och mörkgula blommor. Den är spridd på helst något fuktig ängsmark i södra och mellersta Sverige, dock med mycket ojämn fördelning. Den har av gammalt haft anseende som läkemedel för behandling av sår och ömhet och upp-köpes fortfarande av apoteken, d. v. s. detta gäller själva blommorna i torkat tillstånd, vilka utmärkas av en egendomlig arom.
Det svenska namnet liemannen slåttergubbe ( Arnica montana) skall inte förväxlas med slåtterfibbla (Hypochaeris maculata) eller slåtterblomma (Parnassia palustris). Det börjar bli mer och mer sällsynt med slåttergubben, både sådana gubbar som som vevar omkring med liarna och själva blomstren. Förr i tiden – när blomsterängarna och slåtterängarna existerade som kraftfoder åt djuren – höll man noga koll på när slåttergubben blommade. Slåttergubben, eller hästfibblan, är en av många arter som trivs på gamla betesmarker och slåtterängar. En gång i tiden var dessa ängar av stor betydelse för jordbruken – ju mer ängshö en bonde kunde slå desto fler djur kunde han hålla och ju fler djur desto mer gödsel att sprida – vilket i sin tur gav större skörd.
”Ängen är åkerns moder” som talesättet lyder.
Tjörnbo 