Har du sett herr Kantarell…?

/ Peter / 1 kommentar

Efter sju dagars nederbörd slog vädret helt om och söndagen bjöd på lättare solsken och svårare blåst. Det kändes som en perfekt dag att tillbringa i berg och djupa dalar, idogt letande efter det gula guldet . Jeanna Otherdahl (1879 – 1965) från Uddevalla, är den som skrev barnvisan ”Har du sett herr Kantarell”. En fantastisk trevlig visa som ofta sjungs vid förskolorna runt om i landet, gärna under svampsäsongen.

En redig kantarell

18 kilo extra i fyra timmar och många knäböj vid svampen. Påminner mig själv om att jag aldrig ska bli fet.

Jag har mer eller mindre oavsiktligt fått barnen intresserade av att röra sig i skog och mark, vilket har gjort att Wiggo inte har några som helst problem att ta sig fram någonstans, medans Elin får ta sig fram så gott hon kan, och går det inte, bär jag hennes 18 kilo på ryggen.

Wiggos dressyr har gett resultat och vid varje större kantarellställe hörs gossens ljusa sopranstämma ljuda bland skogens träd och mossa, ”Har du sett herr Kantarell, bor i enebacken…” när han stolt skall markera upp fynden.

 

Fortsätt läsa →

Mätning visar Tjörnbon är en typ för sig

/ Peter / Lämna en kommentar

Sommaren 1950 cyklade det omkring en man på Tjörn i ett egendomligt ärende. Han mätte skallar. Bertil Lundman hette han och var rasforskare. Han skulle klarlägga om Axel Emanuel Holmbergs – prästen som skrev boken ‘Bohusläns historia och beskrivning’ i mitten på 1800-talet – påstående att tjörnborna var ett ”resligt och vackert folk som skilde sig från sina grannar på Orust” ägde giltlighet. Dessutom hade tjörnborna en ”medfödd obeskrivlig egenkärlek”, hann Holmberg tillägga.

”…De äkta Tjörboarne äro ett resligt, ljuslagdt och wackert folk, och deruti skarpt skilda från sina grannar på Oroust, med hwilka de ock icke gerna lefwa i bästa förstånd….”

”…Men i anseende till hyfsningen står Tjörn efter det öfriga Bohuslän, hwilket med lätthet kan förklaras, dels af dess föga beröring med andra orter, dels af dess totala brist på alla underwisningsanstalter, och framför allt af en hos bebyggaren i allmänhet medfödd obeskriflig egenkärlek, som gör honom otillgänglig för all bearbetning, i det den ingifwer honom det begrepp om sig sjelf, att hurudan han än är, så är han dock den bäste….”

”…Icke under derföre att Tjörbon, när han ätit sig wäl mätt af ”mölebönor”, swär wid sin salighet, att på jorden finnes intet land herrligare och skönare än hans fula, klippiga ö!…”

-Ur Bohusläns historia och beskrifvning, 1867

Det är något visst med en tjörnbo

För att Lundman inte skulle skrämma livet ur tjörnborna så rekvirerade han hjälp av en rad infödda öbor som skulle bereda marken för honom. I den gruppen fanns bland andra Ivar Vingfors i Hjälteby samt Hildegard Wallenfeldet på Bräcke. Under sommaren hann rasforskaren med att mäta 700 tjörnskallar. Huruvida forskningen helt klarlade tjörnbornas ursprung kan diskuteras.

 

Fortsätt läsa →

Gödselspridaren, Självbindaren, bondbönor

/ Peter / 3 kommentarer

De senaste dagarna har det pillats med ”é gkran å hwart‘”. Alltså lite av varje. Tidigare under sommaren har hönshuset mockats ett par gånger och ströet har samlats i en rejäl stuka utanför lagårn. Eftersom det nu har legat och göttat ihop sig till perfekt konsistens, var det perfekt att nyttja dyngan till en liten testkörning utav den nya gödselspridaren. Spridaren kördes fram och handlastades med grep. Det var mycket mindre jobbigt än vad jag hade föreställt mig, men å andra sidan var det inte kogödsel och halm jag lastade, utan en blandning utav hönsskit, kaninskit, lite kiss, sågspån (strö), gräs och halm.

När jag stod och grejade kom Wiggo och höll mig sällskap.
”-Pappa, titta! En trollslända!”, utbrast Wiggo, och pekade på en trollslända som surrade omkring oss.

”-Ja, den var fin. Den lever oftast bara i en dag.” (Egentligen lever trollsländor inte alls i endast en dag. Att frågan ofta uppstår är på grund av en förväxling med dagsländorna, som inte är nära besläktade med trollsländor, men jag orkade inte förklara för Wiggo).

-”Pappa…varför skapade Gud trollsändor sådana? Att de bara lever i en dag?, undrade Wiggo

-”Vad nu?”, tänke jag…”-Håller gossen på att bli religös? Detta måste stävjas i sin linda…”

”-Jag vet inte Wiggo….men den har ju i alla fall tur med vädret”, svarade jag och kisade mot den strålande solen.

Fortsätt läsa →

Gräva vid Gele-gapet

/ Peter / Lämna en kommentar

Under januari 2016 började jag såga och röja i Holgers hage (f.d Conne-hagen). Denna hagen ligger närmast Yele-gabet, som var den trånga passagen för att komma längre upp i dalen, innan vattenmagasinet byggdes under 1970-talet. Det vanliga är att folk inte riktigt har koll och säger ”Järn”, fast det borde vara ”Yelen”, ”Yel’n” eller ”Gölen”. Jag har sett de flesta olika stavningarna på diverse lantmäteripapper och skiften sedan 1700-talet.

Yelen eller Gölen är alltså större delen utav de hagar där vattnet i vattenmagasinet ligger. Gapet (”gabet‘”) är alltså själva stendammen, ”Hamnegrinna vid gele-gabet” ligger på den gamla körvägen ovanför pumpstationen. Hagebottna är namnet på hagarna mellan Kalvhagen fram till Kålgår’n.

Jag får ta upp detta mer i detalj någon annan gång.

”Gele-gabet” är mot högra delen av det röda strecket i ”Dag 2”.

Fortsätt läsa →