Ny pallkrage

Jag har haft en fundering på att odla något roligt, men kom inte på vad. Gråärten och bonbönorna är sådda, och jag var sugen på något färgsprakande och grannt. Efter lite slösurfande på nätet beställde jag Klätt, Klint, Blomsterlin, Berglin och en gammaldags sort Bondböna. Fast jag hade ingen bra plats att så på. Vårbruket var ju redan färdigt. Det kanske hade passat att ha en pallkrage vid stockehuset? Ja, varför inte? Gammalt virke i form av plankor hämtades och en pallkrage konstruerades. Jord hämtade jag från en åker och snart var pallkragen fylld. Förr i tiden så ansågs flera av dessa sorter som ogräs och bekämpades både genom mekanik och besprutning.

”I den skandinaviska frökontrollen betecknas med svårare ogräs sådana fröogräs, som genom särdeles rik frösättning vålla stor förorening av skörden och åkern eller som på grund av kraftigt växtsätt taga stort utrymme på marken eller snylta på kulturväxterna. Sådana äro: åkerkulla (Anthemis arvensis), blåklint, prästkrage, gullkrage, klöver snar ja m. fl. snärjearter, vild morot, baldersbrå, revsola (Ranunculus repens) och åkerskallra. Som svårare ogräs, om de förekomma i sädesvaror, räknas åkerklätt, råglosta, ryssgubbe och åker-rättika.”

-Lantmannens uppslagsbok, 1923

Läs mer

Gråärt & Bondböna 2016 – En sammanfattning

»Ärt» (Pisum sativum L.),
En viktig baljväxt, av vilken ett flertal former odlas i vårt land som lantbruksväxter till mognad och till grönfoder och som trädgårdsväxter. Den har en grov och kraftig huvudrot, glatt, något kantig, hos vissa högvuxna former klängande stjälk, fåpariga blad med grenade klängen och stora, stjälkomfattande stipler, vita eller violettbrokiga blommor, ensamma eller parvis i bladvecken; baljor av varierande storlek, med 4—8 frön av mycket växlande färg och form. Blomningen börjar nerifrån och går uppåt; självbefruktning, innan blomman öppnat sig är regel, korsbefruktning är sällsynt. Vid groningen stanna hjärtbladen kvar under jord.20160422_graart
Fröfärgen är hos de vitblommiga rent gul eller grön, hos de violettblommiga mer eller mindre gråaktig, s. k. gråärter. Av dessa finnas dels sådana med enfärgade, smutsgula eller grågula frön, t. ex. vissa former av norrlandsgråärt samt kapucinärt, dels sådana med mörk teckning på grågul botten, t. ex. Jämtlandsärt och sandärt (pelusker). Gråärterna innehålla ett garvämne, som gör att de till skillnad från övriga ärter svartna vid lagring och kokning. Som åkerärter (till föda) odlas i huvudsak tunnväggiga, gul- eller grönfröiga former av var. pachylobum, som foderärter endast gråärter, som trädgårdsärter huvudsakligen vitblommiga former med rent gula eller gröna frön av båda varieteterna. 

Sådden av gråärt   bör ske tidigt. Förr hade man enligt gammal hävd den 14 april – Tiburtii dag som rätt ärtsåningsdag. Tidigare bredsåddes ärter alltid; numera användes för det mesta radsådd, som medför samma fördelar för ärter som för andra säden. Vanligen användes 10—12 cm radavstånd, men ett större, 45—50 cm, medför fördelen, att ogräset kan motarbetas genom häckning, och även vid den glesare sådden kan grödan väl täcka marken och skördemängden ej behöva minskas. Utsädesmängden efter utsädets grovlek och täthet 200—300 kg. per hektar. Bearbetning under växttiden förekommer föga.

Sida_Dagar_pa_tjorn_011

En av Tjörns väldiga storhässjor – en kragemär’

Om ytjorden hårdnat efter sådden, är detta ett skäl att få köra några drag med en slätpinnharv snett över raderna. Om inte groddarna kommit upp är det ingen fara för ärterna. Förr skördade man vanligen mogna ärter med en slö lie, så att halmen rev av och nedliggande toppar ej skars av. Om ärterna låg ner kunde man köra med släprävsa. Istället för att manuelt slå med en lie, kunde man göra en hästdragen slåttermaskin lämplig för detta arbete genom att hänga på en grind av järnspröt med uppåtböjda ändar, med avtagande längd på spröten mot skärapparatens ände bakom knivstången så att det skurna föres in ur skåret. Den avtagna grödan torkades (krakades) väl före inbärgningen, annars finns det risk för mögel. Ofta brukade man lämna kvar ärthalmen i hopar på marken för torkning, men det var säkrare hänga upp den på hässja, krakstör, [kragemärr] eller pyramider.

Traditionellt  sås ärten ofta tillsammans med bondbönor, som får fungera som stöd åt ärterna. Som jag nämnde ovan så hängs ärtplantorna efter skörden upp på så kallad  krakemärr, 5-6 meter höga A-formade träställningar, för att torka innan tröskningen. I en mindre odling plockas de torra baljorna av och får eftertorka inomhus innan de spritas. Gråärten, som finns i flera varianter från Skåne till Jämtland, är mycket proteinrik och odlades som föda både åt folk och fä. Plantan blir 170-200 cm. hög och behöver stöd. Blommorna är tvåfärgade i rosa och violett och den torra baljan är blekt gul. Ärterna kan njutas som färska gröna ärter, men oftast får de mogna och tröskas för vinterförvaring. Traditionellt serverades gråärtan kokt med mjölk i Bohuslän, medan man åt den med stekt fläsk i Skåne.

Läs mer

Gråärt, dag 125

”..den återstående sjiettedelen, knappt 1/5 qvadratmil, föder över 7,000 människor samt lemnar ändå ett årligt öfverskott af några tusende tunnor spannmål, som härifrån utföras till andra orter. Icke under derföre att Tjörnbon, när han ätit sig väl mätt af ”mölebönor”, svär vid sin salighet, att på jorden finnes intet land herrligare och skönare än hans fula, klippiga ö!”


Mölebönor torde vara gråärt. Det man odlade och åt – förutom korn – innan potatisen kom och tog över.


”Gråärterna innehålla ett garvämne, som gör att de till skillnad från övriga ärter svartna vid lagring och kokning”


20160829_145138277_iosJag har inte skrivit om hur det gått med gråärterna på ett tag. Sakta men säkert har vi prövat oss fram, skördat lite då och då samt provsmakat. Förr sådde man gråärt tillsammans med bondböna ute på tegarna. Bönorna stöttade upp ärtorna. Eftersom våra ärter är störade så kan man egentligen säga att de är hässjade och klara. De behöver alltså inte slås, för att sedan hängas upp i tio dagar på en kragemärr.
Halmen/ärtstjälkarna har vissnat och blivit bruna, ärtskidorna är bruna och ser ut som brunt papper. När man spritar ärterna ser de fina ut. En del skidor har något litet kryp i sig som verkar kalasa sig mätt på ärter. Dessa skidor kasseras helt vid den manuella sorteringen.

En enkel soppa kokades. Gråärt smakar annorlunda än gröna ärter. Gråärt smakar mer jordigt, nötigt och krämigt på något sätt. Inte alls oangenämt. Man kan egenentligen äta ärtor när man vill, de behöver inte skördas sista dagen. Men det kanske blir godast så. Soppan skall testas på nytt med senare skördade ärter.

20160903_115140766_ios


 

Mer om gråärt, bondböna och humle läser man här!

Om sådden kan man läsa här!

23 dagar efter sådden, läs uppdatering här!

38 dagar efter sådden, läs uppdateringen.

49 dagar efter sådden.

Om att störa ärterna, läs här!

Gråärt och bondböna, dag 78

Bondböna, dag 92. Provsmakning.

Bondböna, dag 92 – provsmakning

»Böna»,
dels i allmänhet vissa större baljväxtfrön, dels särskilt arter tillhörande släktet Phaseolus, dels Vicia faba. Åkerböna, hästböna, bondböna, spritböna, välsk böna (Vicia faba L.) har en grov och kraftig, grenad huvudrot, en grov, kraftig, upprätt, fyrkantig, rikbladig stjälk, ogrenad eller nedtill med fåtaliga grenar, 2—3-pariga blad utan uddblad och med rudimentärt klänge, oskaftade blommor 2—5 tillsammans i de övre bladvecken, till färgen vita med en svart fläck på var och. en av vingarna, långa, tjocka, först mjuka sedan läderartade baljor med flera runt ovala —rundat fyrkantiga, plattade, stora, vitgrå — gråbruna frön. Självbefruktning förekommer, men korsbefruktning medelst humlor är vanligast.


Bönornas baljor ser ut som mindre gurkor. Provade att skörda en balja och bröt upp den. Om man gillar pill-jobb så skalar man bönan, men det går precis lika bra att provsmaka med skalet på. De smakade mycket bättre än förväntat. Egentligen skall man inte äta bönor råa eftersom de är lätt giftiga – de innehåller ett gift som heter lektiner. Men ingen fara – lektiner finns i många livsmedel, exempelvis (råa) jordnötter, majs, bananer, linser, sojabönor, svamp, ris, potatis med mera.

Läs mer