Renovera ladan, del 33 – El och vatten

Nu när »Koghuset» är färdigrenoverat (eller i varje fall nästan färdigt, det återstår att korta taket på gaveln), kände jag att det började bli dags att aktivera en utav grannarna. Förra sommaren påbörjades arbetet med att byta ut den gamla elen i ladan, ett arbete som tog ungefär en vecka i anspråk med ny elcentral, armaturer, kabel och allt annat ny el innebar. När vi slutade med korna 1990, stängdes även vattnet av och de gamla järnrören togs ur bruk och togs bort. När frostnätterna kommer får man vara vaksam på att det inte blir isbildning i fårens vattenho, så tillsammans med ny el, var det lika bra att installera en vattenkopp med värmeslinga, samt en ny, livsmedelsklassad 1-tums vattenslang. Gamla fiskelådor – här i frigolit – fick tjäna som isolering och sedan återanvändes en gammal plyfa. På skivan skulle det sättas upp el-grejer och vatten.

Läs mer

Renovera ladan, del 28 – Bredda uppfarten vid »koghuset»

»Koghuset» (brygghuset) är en föregångare till våra dagars grovkök. Här bryggdes öl, kokades tvättvatten och mammas farfar Albin satt gärna och kokade potäter till grisarna. Ett brygghus är försett med en spismur med en inmurad »tvättegryda» (tvättgryta) och har skorsten. Under 1700-talet fanns på Tjörn brygghus som också inrymde en »kölna», d v s en torkanordning för malt. Då bostadshusen under 1700-talets senare del försågs med separata kök användes dessa även för uppvärmning av tvättvatten. När kökens stora spiskomplex av gråsten revs ut i början av 1900-talet var det inte ovanligt att bakugnar murades upp i nya brygghus eller »koghus» (kokhus) som de kallades på Tjörn. Brygghusen kunde också komma till användning som sommarkök. I stället för ett mindre friliggande brygghus valde man på en del gårdar att bygga in brygghuset i en ekonomilänga som kombinerade flera funktioner.

I gårdens »koghus» finns (fanns) det numera en massa bråte från en mångårig gårdshistoria. Allting ligger ungefär som det blev lagt en gång i tiden, och med årens lopp har ordningen förvandlats till ett mindre kaos. Ibland har jag gått upp på loftet i koghuset och rotat fram någon attiralj att göra iordning, exempelvis gamla hyvlar av olika slag,  en sättungsplatta, isaxen, skoklingan och hovfilen.  eller varför inte om hur det gick till när jag putsade upp en tingest som utmynnade i ett inlägg om Ebbes bruk? Annat som kanske skulle vara värt att nämna är den gamla ko-selen, en skära, en vevstake till en hästdriven slåttermaskin och mastadontinlägget om som jag skrev ihop för mitt egna höga nöjes skull; gjutjärnet från Hassel Jernverk (..varför jag ens bemödade mig med att skriva om det har jag fortfarande inte kommit på. Ingen annan är alls intresserad av sådant. Kommentarerna brukar vara att ”släng det på tippen”…)

Läs mer

Ny uppfart och stänga för fåren

Den 7 maj i år tog jag ett fotografi på när jag försökte backa upp en av hökärrorna på gårdsplanen. En gång i tiden var det en väl tilltagen uppfart, så bred att ett tvåspann hästar lätt kunde dra upp dåtidens höskrinda utan bekymmer. Men tiderna förändras, likaså bredden på jordbruksredskapen. Redan morfarn och Holger på sin tid talade om att uppfarten nog borde breddas, och nu har jag och Holger gjort slag i saken, efter att själva ha dryftat spörsmålet i några år. Igår lossade vi årets sista hökärra, och precis när jag passerat ”porten” (förr i tiden var lagårn sammanbyggd med boningshuset och det fanns en port man fick ta sig igenom för att komma upp på gårdsplanen, man körde alltså igenom ladan. Tänk skånelänga.) kom jag ihåg att stanna och ta ett kort på skillnaden. Visserligen är ekipaget inte riktigt på samma plats och vinkel på både bilderna, men man ser ändå en viss skillnad. (Jag kommer att skriva om ombyggnationen av »koghuset» när denna är färdig). Uppfarten är alltså numera breddad till ungefär 3 meter-nånting, istället för 2,40 m.


Läs mer