Renovera ladan, del 28 – Bredda uppfarten vid »koghuset»

»Koghuset» (brygghuset) är en föregångare till våra dagars grovkök. Här bryggdes öl, kokades tvättvatten och mammas farfar Albin satt gärna och kokade potäter till grisarna. Ett brygghus är försett med en spismur med en inmurad »tvättegryda» (tvättgryta) och har skorsten. Under 1700-talet fanns på Tjörn brygghus som också inrymde en »kölna», d v s en torkanordning för malt. Då bostadshusen under 1700-talets senare del försågs med separata kök användes dessa även för uppvärmning av tvättvatten. När kökens stora spiskomplex av gråsten revs ut i början av 1900-talet var det inte ovanligt att bakugnar murades upp i nya brygghus eller »koghus» (kokhus) som de kallades på Tjörn. Brygghusen kunde också komma till användning som sommarkök. I stället för ett mindre friliggande brygghus valde man på en del gårdar att bygga in brygghuset i en ekonomilänga som kombinerade flera funktioner.

I gårdens »koghus» finns (fanns) det numera en massa bråte från en mångårig gårdshistoria. Allting ligger ungefär som det blev lagt en gång i tiden, och med årens lopp har ordningen förvandlats till ett mindre kaos. Ibland har jag gått upp på loftet i koghuset och rotat fram någon attiralj att göra iordning, exempelvis gamla hyvlar av olika slag,  en sättungsplatta, isaxen, skoklingan och hovfilen.  eller varför inte om hur det gick till när jag putsade upp en tingest som utmynnade i ett inlägg om Ebbes bruk? Annat som kanske skulle vara värt att nämna är den gamla ko-selen, en skära, en vevstake till en hästdriven slåttermaskin och mastadontinlägget om som jag skrev ihop för mitt egna höga nöjes skull; gjutjärnet från Hassel Jernverk (..varför jag ens bemödade mig med att skriva om det har jag fortfarande inte kommit på. Ingen annan är alls intresserad av sådant. Kommentarerna brukar vara att ”släng det på tippen”…)


…”Julbad förekomma visserligen ännu här och där, men det är nu inga svettbad utan varma karbad, och de tagas vanligen i »brygghuset» eller ladugården.  Så brukas äfven i Norge, där det mångenstädes hör till  julförberedelsen att man skall »lauge sig», taga ett varmt bad. Det sker då ofta  i »Ildhuset», där man om sommaren bor, men som om vintern  användes till »brygghus». Hit för man då det största kar som finnes  att tillgå, och i detta badar först husbonden och sedan i tur och  ordning hustrun och det öfriga husfolket i samma vatten, ehuru allt  emellanåt påspädt med varmare. Innan vattnet sedan utslås, lägges mångenstädes däri ett kol, för att ej de underjordiska skola kunna tillfoga dem som badat någon skada”…

-Ymer, Årgång 23, 1903

 


I maj 2018 nämnde jag att uppfarten borde breddas en aning, efter att det talats löst om det sedan åtminstone 1970-talet. (Fast på den tiden var jag inte ens påtänkt). Men, bättre sent än aldrig. I slutet av augusti nämnde jag i förbifarten att en breddning var på gång och att jag skulle skriva om detta senare. En dag rev vi helt sonika ner brädväggen! Man måste ju börja någonstans.

Ursprungsplanen reviderades allt eftersom. Från början var Holger av åsikten att vi bara skulle korta in schwjilla (stenfoten) och väggen ungefär 60 centimeter. Men jag fick igenom att vi skulle riva ner alla ytterväggar utom den södra väggen som var bytt för bara 10 år sedan. Efter detta tyckte jag att bjälklaget hade sett sina bästa dagar, så jag rev ner bjälkarna. Sedan rev jag ner syllen. Och öppnade upp i väggen in mot rännet i ladan. 

Allt som fanns inuti »koghuset» lastades ut på en kärra som sedan backades in under tak. Jag tänker gå igenom hela kärran och se vad som är värt att spara som;

En kärra med grejor

a) minne,
b) kul grej eller
c) användbart.
Resten blir kategori d), alltså soptipp.

»Koghuset» nästan tömt på sitt innehåll

 


…”I södra längan låg bl. a. fähuset, som innehöll 22 »båsar», samt loge med golv av furuplank, omgiven av två stora »sädesgålfw». Utanför denna längas östra gavel stod ett gethus. Omedelbart norr om stugulängan lågo två hus med torvtak; i det ena voro bakstuga och »rullecammare» (mangelbod) inredda, det andra var »brygghus», där det fanns skorsten med spis och »kölna» (för torkning av malt)…”

-Fataburen, 1932



En kul grej som hittades under röjandet var en helt ny, oanvänd skoklinga.


Efter lite putsande såg den rätt okej ut igen. Hängde upp den i ladan.


Efter ytterligare rivande av brädväg såg det ut så här. Fick stötta upp skalet med en rejäl slana. Den brädvägg som är inåt mot nocken och ladan skall rivas ner.

Nästa steg blir att påbörja arbetet med att riva golvet och flytta stenfoten.


Renoveringshistorik

Del ett – riva lite på väggen

Del två – göra en gjutform

Del tre – om logen, cement och betong

Del fyra – limträbalk samt gjutning

Del fem – småpill

Del sex – mer gjutning

Del sju – ännu mer gjutning

Del åtta – påbörja ny loge

Del nio – lägga loge-golv och montera limträbalk

Del tio – stötta upp och bygga vägg

Del elva – bygga porten

Del tolv – fönstertittande

Del tretton – måla grundfärg

Del fjorton – måla ladan

Del femton – lägga sten

Del sexton – nya lämmar

Del sjutton – måla lämmar och gaveln

Del arton – nytt golv på spannmålsrännet

Del nitton – Lägga golv på övre rännet

Del tjugo – Dra ny el i ladan

Del tjugoett – Bila sönder betonglogen

Del tjugotvå – Gjuta ny loge

Del tjugotre – Gjuta en platta

Del tjugofyra – Måla, måla, måla

Del tjugofem – Ett överarbetat stall?

Del tjugosex – Förstärka schwjilla

Del tjugosju – Golvet färdigt!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.