Gråärten har börjat blomma.
Så här såg det ut dag 46.
Så här såg det ut dag 27.
Här kan man läsa om sådden 2017.
Här kan man läsa om hur det gick 2016.
Gammalt
Gamla verktyg: Hyvlar m.m
För några dagar sedan klättrade jag upp på rännet i koghuset (brygghuset) och rotade efter gamla verktyg till mitt pågående konstprojekt. Jag samlade ihop de hyvlar som hittades, och har avsatt tid då och då till rengöring och varsam renovering av dessa. Igår kväll stod jag och slipade bort det värsta dammet från hyvlarna, allt medan Elin satt en bit bort och schwasschla‘ (plaska) i en gammal balja (som används till allt från att bära tvätt i till att ha som slaktback). När jag var färdig med rengöringen hämtades linolja. Träet drack girigt av oljan och efter första strykningen syntes det knappt att jag alls oljat. Träet var helt torrt, och ytterligare en strykning krävdes innan det började se någorlunda bra ut.
Hyvlar, tvättklapp, märlspikar, skopa m.m.
Hyvlarna är daterade ungefär till mormors fars (Karl) och morfars fars (Albin) tidevarv på gårdarna i Pilane och Tolleby. Från 1850 och framåt. Några av hyvelstålen är tillverkade i Eskilstuna under det dåtida välkända märket ”Erik Anton Berg, Eskilstuna, Sweden”. Namnet står stansat tillsammans med GARANTI och en bild på en haj.
Gamla verktyg: Ishackan
Ett av de största misstagen i år var när jag investerade i en ny slipmaskin / vinkelkap / flex. Batteridriven denna gång. Allt skall putsas och göras iordning! Eftersom vädret bjöd på blåst och regn, tillbringades en stor del av dagen med stillasittande sysslor. Som att till exempel putsa upp en gammalt handsmitt isspett / ispik / isvigg. Det har legat i ett hörn av ladan så länge jag kan minnas och var patinerad med ett tjockt lager rost. Det är ungefär 150 centimeter långt varav järnet är 50 centimeter.
Jag hade inga nya och hela polertrissor till flexen, så jag körde slut på de jag hade. Järnet slipades hjäpligt rent och sedan oljades skaftet och bladet med linolja. Ska jag slipa upp det till nyskick eller behålla det som det är för tillfället?
Under ett kort ögonblick av genomlidandet av utbrottet till midsommarelaterad mansförskylning funderade jag över om det inte hade varit lika bra att slänga föremålet på soptippen? Spara på gammel skid…
Is-spett modell äldre
Handsmitt i den numera rivna gårdssmedjan
Potatis innan midsommar?
Sedan morfars far Albin började med att odla tidiga potäter sent 1920-tal, har vi hittills inte misslyckats med att få upp dessa innan midsommar. I år kunde vi börja äta färskpotatis i början av juni. Utan vare sig konstgödsel, konstbevattning och drivhus.
Tidig potatis: Timo
Att sälja några kilo potatis här och har aldrig varit några problem, inte ens när vi tar bra mycket mera betalt än de populära 1 öre/ kilot som ICA brukar att locka med. Till de som tycker att den potatisen är billig och bra, vill jag gärna ge tipset att gå in på Systembolaget och investera i en vällagrad flaska spanskt rödvin av märket Marius (39 kr per 75’a), eller om du känner behov att fira din 1-öres potatis, satsa på finskt Aurora fruktvin (76 kr för 75’a). Glöm för allt i världen inte att även köpa antibiotikamarinerad dansk fläskfilé, i vissa affärer är den billigare än sillen!
Wiggo och Lien
Vad är det med ungar och liar? Eller sådant som är vasst som man kan skära sig på? Egentligen bör jag inte klaga för mycket med tanke på att när jag själv var i Wiggos ålder, var fascinera över lien och när den brukades under 1980-talet.
Den lilla klövervallen
Trifolium pratense – Rödklöver
Liens vinande ljud inger sinnet ett lugn och ro. När det skarpa stålbladet banar sin väg genom gräset, hörs inget annat än ett tyst ”Schwooooosh” när gräset faller mjukt och lägger sig tillrätta.
Tjörnbo 