»Aprilis – Gräszmånad»

»Om thet Påskadagh litet regna wil/
Litet Foder blifwer thet åhret til.

Men blifwer then samma Dagh skönt Wäder/
Myckit Smör thet åhr tilkommande år.

Det år och godt then Dagh Barn at affwänia/
Som theras fulla tijd hafwa dijt Modrens spena/

I Gudz Nampn skal tu thet begynna.
Ther effter them til lärdom och Gudz fruchtan skynda»

”Blomfönstret”. April enligt Carl Larsson

Aprilis, eller Gräsmånad, var den andra månaden i det gamla romerska året, men fjärde månaden i det julianska, och har sitt namn efter Aphrodite/Afrodite, det grekiska namnet för skönhet- och kärleksgudinnan Venus. En del anser att namnet kommer av det latinska ”aperire”, som betyder öppna. Antagligen därför att jorden vid denna årstid åter öppnar sitt fruktsamma sköte och frambringar nya alster utav alldens sköna blomster och träd. Bondepraktikan kallar April för ”Gräsmånad”, och det är ju inte så svårt att räkna ut varför det heter så – gräset börjar ta sig.

Fortsätt läsa →

Efter sju års körning (köpt våren 2011) fördelat på 575 timmar kände vi att det var dags att kanske byta ut fyrhjulingen mot en annan. Ta i trä, så hade den gamla Polarisen aldrig gått sönder eller krånglat. Detta berättade jag för grannen. En vecka senare stannade fyrhjulingen uppe i skogen med kass växelförare…

Den nya fyrhjulingen känns kortare och högre än den gamla.

Fortsätt läsa →

En bonde på Tjörn hyrde ut ett mindre torp om somrarna. En härlig morgon stannade det en sommargäst och undrade om det skulle gå för sig att få titta på torpet. Jodå, det skulle allt gå för sig! Sommargästen återkom till bonden efter en noggrann inspektion utav torpet och följande konversation utspelade sig;

-”Jo, jag undrar om det finns en berså till torpet?” frågade sommargästen.
-”Berrschåå? Hwaaa ä de fö’ nööd? undrade bonden.
-”Jo, en berså är en plats där man kan sitta utomhus och intaga sin måltider i.”, svarade sommargästen.
-”Nä, en sån har vi inte” sa bonn’.
-”Nehe, då undrar jag om det möjligtvis står att finna en vattenklosett?”
-”VATTENKLOSETT?!? Hwaa ä de fö’ nööd?” sa bonn’
-”Jo, en vattenklosett eller WC är en plats inomhus där man kan uträtta sina behov.”
-”Nä, en sån har vi inte” sa bonn’

Sommargästen torkade sig i pannan med näsduken, tackade för sig och lämnade bonden på gårdsplanen. Bondens fru, som hade hört hela konversationen från köksfönstret, utbrast:

-”Hwa wa de för e’ kärl?
-”DEN?! Han va la gar’n!”, sa bonden…
”…-Han ville äda ude å skida inne!”

»Skicka ett hjion efter ingredienser. Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas wäl tillhopa med så mycket gott hwetemjöl att det ringlar sig efter hwispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt. Till dessa våfflor bör vara god tjiock grädda, som intet är för gammal, så blifva de goda»

Till 15 laggar:
3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche
6 ½ dl vatten
1 ¾ dl smält smör
2 ägg
ca 5 dl vetemjöl

-Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor ur »Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber», 1755

Personligen tror jag att Vårfrudagen förvandskas på detta sätt; Låtsas att Ni är valfri kung, drottning, biskop eller annan historisk viktig person,  stoppa munnen full med mat och säg ”Vårfrudagen” inför tjänaren/tinget/kyrkorådet/riksdagen;

”-Idag  är det hwåffldagn!”

Åhörarna undrade givetvis vad Ni just sade och eftersom ingen vågar fråga i rädsla att framstå som halt, lytt och idiot fick man försöka fundera ut vad <ämbete här> just sade.

”- Våffeldagen? Jahaja….våfflor skall det vara.”

Efter detta blev det vedertaget uttryck. ”Vårfru” blir lätt ”våfflor”, förtom i Skåne där man ställde sig frågande till våffelätandet. I Skåne hette ”Vårfrudagen” nämnligen ”Fruedag”, taget från den lömska  danskan och inte språkligt påminner om våfflor på samma sätt.

Fortsätt läsa →