I ett blogginlägg från den 30 december 2016 nämner jag att går’n borde ha en ny maskinhall.  Var skall man egentligen göra av all brôte? Det enklaste är väl att göra som de flesta – att ställa allt ute någonstans när användningsperioden är slut för året. Jag rackar absolut inte ner på de som ställer sina redskap ute – har man inte någon plats att ställa på, får man göra så gott man kan. Det senaste året har jag investerat i en spanmålskärra, en självbindare, en småbalspress, två balkärror, en gödselspridare, två slåttermaskiner, en hösvans, en gaffelsidoräfsa, en sållmatteupptagare, en såmaskin, en harv, en potatisläggare, en ringvält, två kupplogar,, en Grålle, samt att jag gjort i ordning en del gamla maskiner, som till exempel en av såmaskinerna och konstgödselspridaren.

Eftersom en rockad var nödd och tvungen (om man inte vill använda sig av Blå Hallen, alltså under bar himmel), påbörjades arbetet med en ny maskinhall den 20 juni 2017, då den första ”schjwillestocken” lades. Schwjill är alltså dialektalt en stenfot eller husgrund. På rikssvenska skulle det heta syll eller syllstock. Brädlagret inspekterades och det som behövdes till byggnadställningar, väggar och dylikt lastades på en kärra och kördes upp till Smens Plats. Nästan alla brädor och plankor försvann från ladan, vilket passade utmärkt att det blev rent för den kommande gjutningen.

Fortsätt läsa →