Dörren till stallet gjordes utav återvunnet virke från grannens lagård, under åren 1942/43. Med hjälp av tidens gång har dörren hängt sig mer och mer och det blev en vanesak att ta ett stadigt grepp handtaget och bestämt dra upp dörren över stenhällarna. En dag tröttnade jag på dörren och ryckte till lite för hårt, och det var ju högst förargligt.
Lite senare var 1 tums, spontade granbrädor införskaffade – samma virke som golvet i kokhuset, och jag letade upp färghinken med gullockra’. Det kanske är att ta i med 1-tums hård gran, men det kan vara bra att ha, dels för isoleringens skull, samt att dörren borde stå pall ifall tuppen blir förbannad och försöker sparka sig ut.
