Renovera ladan, del 29 – »Koghuset»- Stenarbete!

Efter att ha rivit ner ytterväggarna på »koghuset» upptäckte jag att »schwjillestockarna», alltså syllen var i mindre bra skick. Planen från början var att riva ner en yttervägg och korta »schwjilla», stenfoten och bygga upp allt igen. Planen behövde en lätt revidering som bestod i att riva ner alla ytterväggar utom den södra, öppna upp en vägg mot ladan, riva ner och bygga upp golvet på bottenplan, riva ut golvet på andra våningen, höja takbjälkarna, lägga nytt golv, bygga upp väggarna igen, göra en ny dörr, måla etc etc etc. Suck. Mer jobb. Men, skall man göra något, kan man väl lika gärna göra det så ordentligt som möjligt?

»Schwjilla» (stenfoten) skall kortas så att uppfarten blir bredare. Stockarna skall bort och ersättas av nya, golvet nere och uppe skall rättas till.

Fortsätt läsa

Renovera ladan, del 28 – Bredda uppfarten vid »koghuset»

»Koghuset» (brygghuset) är en föregångare till våra dagars grovkök. Här bryggdes öl, kokades tvättvatten och mammas farfar Albin satt gärna och kokade potäter till grisarna. Ett brygghus är försett med en spismur med en inmurad »tvättegryda» (tvättgryta) och har skorsten. Under 1700-talet fanns på Tjörn brygghus som också inrymde en »kölna», d v s en torkanordning för malt. Då bostadshusen under 1700-talets senare del försågs med separata kök användes dessa även för uppvärmning av tvättvatten. När kökens stora spiskomplex av gråsten revs ut i början av 1900-talet var det inte ovanligt att bakugnar murades upp i nya brygghus eller »koghus» (kokhus) som de kallades på Tjörn. Brygghusen kunde också komma till användning som sommarkök. I stället för ett mindre friliggande brygghus valde man på en del gårdar att bygga in brygghuset i en ekonomilänga som kombinerade flera funktioner.

I gårdens »koghus» finns (fanns) det numera en massa bråte från en mångårig gårdshistoria. Allting ligger ungefär som det blev lagt en gång i tiden, och med årens lopp har ordningen förvandlats till ett mindre kaos. Ibland har jag gått upp på loftet i koghuset och rotat fram någon attiralj att göra iordning, exempelvis gamla hyvlar av olika slag,  en sättungsplatta, isaxen, skoklingan och hovfilen.  eller varför inte om hur det gick till när jag putsade upp en tingest som utmynnade i ett inlägg om Ebbes bruk? Annat som kanske skulle vara värt att nämna är den gamla ko-selen, en skära, en vevstake till en hästdriven slåttermaskin och mastadontinlägget om som jag skrev ihop för mitt egna höga nöjes skull; gjutjärnet från Hassel Jernverk (..varför jag ens bemödade mig med att skriva om det har jag fortfarande inte kommit på. Ingen annan är alls intresserad av sådant. Kommentarerna brukar vara att ”släng det på tippen”…)

Fortsätt läsa

Renovera ladan, del 26 – Förstärka schwjilla

Det vore nog en bra idé att förstärka stenfoten – schwjilla – lite ytterligare innan vi påbörjar arbeitet med att gjuta en betongplatta i ladan. I höstas gjorde vi om en del av logen för att sedan gjuta en platta åt fåren. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alltså arbetet att fortsätta med att få ett bättre golv i betong, än stampat jordgolv i den gamla ladan. Helst bör det vara färdigt innan midsommar, d.v.s när slåttern börjar dra igång. Planen är att även i år lagra höbalarna i denna del av ladan. Och då hade det varit trevligt med ett plant golv som skulltorken kan härbärgera uppå.

Schwjilla – stenfoten – behöver rättas till

Jag och Holger spikade ihop ett par gjutformar, tombolan rullades fram och betongen blandades. Det gick åt runt tio skottkärror med betong för att fylla formarna.

Fortsätt läsa

Renovera ladan, del 25 – Ett överarbetat stall?

Diskussionerna gick höga gällande om man skulle ha det enkla valet att investera i järngrindar för att bygga ihop en fålla på den nya betongplattan, eller om man skulle ta det billigare alternativet genom att bygga själv i trä, med egensågat virke. Tillslut föll valet på det billiga alternativet. Visserligen är det mera jobb att såga och förädla virke, men det kanske kommer att se snyggare ut på något sätt? Blir det inte bra kan man ju alltid ta fram motorsågen och köpa järngrindar i efterhand.

Som jag skrev om i Renovera ladan, del 21, pressade vi upp en rejäl planka under taket, för att kunna ta bort en stötta. Denna stötta var innan ladan byggdes ut 1942, hörnstöttan för gamla ytterväggen.


Plankan är ungefär sex meter lång och vägde runt 60 kilo. Det var bara att ta plankan på axeln, klättra upp för stegen och vidare ut på den tillfälliga byggnadsställningen, bestående utav tre grova granplankor, tillverkade på 1960-talet, och tillfälligt skruva fast plankan i takstolen.

Fortsätt läsa

Renovera ladan, del tjugofyra

Efter att ha färdigställt en ny betongplatta samt att bryta upp och gjuta en ny del av logen, har arbetet fortsatt med lite småplock. En kant har murats upp och en vinkel har rättats till. Därefter  passade jag på att måla lite. Målning är en sak de flesta tycker om. Man ser ett tydligt resultat relativt snabbt,  och det blir överlag bättre när det fått färg på sig.


Jag började med
att slamma över schwjilla’ (stenfoten) på den sida ladan som den nya betongplattan finns. Efter att ha nått slutet på schwjilla’, uppdagades det snart att det mötande hörnet till stallet, hade ett hörne som var i behov av förbättring. Det var bara att blanda till betong och skruva ihop en ställning, konstruerad utav spillvirke, och sätta igång att gjuta.

Fortsätt läsa