Plöja eller ploga?

”Skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar…”
Även om de flesta inte kan det exakta citatet så har de flesta i varje fall någon gång under sin levnad troligen hört eller läst (och glömt) orden i någon form, antingen från bibeln eller någon annan form av media.

Orden ”ploga” och ”plöja” är rätt så snarlika. För de som bor på landet och/eller har anknytning till lantbruket finns det en klar skillnad mellan orden. Om du frågar en bonde skulle han eller hon troligen svara något i stil med;

-Plöjer gör man på en åker med en teg- eller växelplog, men aldrig med en kultivator eller ett årder. Plogar gör man på en väg med en snöplog för att hålla vägen fri från snö.

Kommunen lägger mindre och mindre pengar på plogning om vintern

I det första fallet använder man en plog för att skära upp och vända tiltor, exempelvis på en åker. I det andra fallet sysslar man med att skyffla undan snö med hjälp av ett plogblad. Kombinationen mellan plöja och snö fanns i min värld bara i uttrycket ”plöja i snö” vilket innebär att man plöjer åkern när den första snön kommit och innan tjälen gjort det omöjligt att få ner plogen i jorden. Plöjer man i snö har man troligen endera kört av vägen med bilen, eller varit så sen med jordbearbetningen att det hunnit snöa på stubbåkern.

Fortsätt läsa

Byggde ett foderbord

Efter att under många års uppehåll åter börjat med en ytterst blygsam djurhållning, finns allt som oftast en tanke om att man hela tiden kan förbättra något. Efter att ha byggt en fålla och stallat in fåren, ansåg jag att ett foderbord vore en förbättring till de två höhäckarna som nyttjades.

Dels blir det lättare att utfodra och dels slipper fåren trängas runt höet. Vilket egentligen inte har varit ett bekymmer på något sätt, men efter årets extrema torka får man försöka att se till att minska foderspillet. Efter att ha utfört vissa experiment som gick ut på att jag höll foder på en bräda på olika avstånd och höjder i ena handen (som jag lockade fåren med) och en tumstock i den andra handen letade vi upp lite virke och satte igång. Foderbordets botten skapades av de spontade brädor som blev över när vi lade nytt golv i kokhuset och väggarna skapades av sextums brädor.

Fortsätt läsa

Idioter förr och nu

Jag satt och slösurfade,  och kom av någon outgrundlig anledning in på diverse sidor om gammal statistik. Lyssnade samtidigt på nyheterna om tjafset mellan partiledarna och hamnade därefter in på gamla artiklar om idioter. Vilket märkligt sammanträffande!

Ibland kommer det upp i flöden på sociala medier att Stockholms Läns IDIOTANSTALT låg på den plats där Riksdagen numera ligger. Tyvärr är det en klintbergare, d.v.s en modern vandringssägen.

Stockholms läns idiotanstalt, (numera Sveriges Riksdag?) från 1911 Stockholms läns sinneslöanstalt, 1942–1955 Skol- och arbetshemmet var en vårdinrättning och skola för utvecklingsstörda.  1882 beslöt landstinget i Stockholms län att en idiotanstalt med huvudbyggnad av sten skulle uppföras på ”den landstingets egendom, varå Löwenströmska lasarettet är beläget”. Anstalten togs i bruk den 1 november 1884. I ett reglemente för anstalten står att man skulle ta emot ”sådana idiotiska eller sinnesslöa barn (och partiledare?), som ehuru de ej kunna draga något egentligt gagn av de allmänna skolorna, dock äro i någon mån mottagliga för bildning och undervisning”.

Fortsätt läsa

Kalas för Wiggo

Wiggo bestämde för ett tag sedan att han ville ha sitt 8-års kalas i ladan. Gärna runt Allahelgona / Halloween, så det kunde bli ett spökkalas. Nu fyller Wiggo år ett par dagar innan julafton, så hans egentliga plan var säkert att han tänkte att han borde få mer födelsedagspresenter och mera julklappar, om kalaset blev tidigarelagt med två månader. Christine hade ordnat det jättefint under tiden jag latade mig på jobbet. Ladan var ombonad med ljusslingor, spöken och skelett.

Innan alla festdeltagarna hade anlänt, eldade jag lite gamla brädbitar i en tunna för att få det att se lite välkomnande ut. (Senare visade det sig att det var en stor succé att elda i en tunna. Ungarna satt och grejade med tunnan i minst en halvtimme).

Fortsätt läsa

Renovera ladan, del 28 – Bredda uppfarten vid »koghuset»

»Koghuset» (brygghuset) är en föregångare till våra dagars grovkök. Här bryggdes öl, kokades tvättvatten och mammas farfar Albin satt gärna och kokade potäter till grisarna. Ett brygghus är försett med en spismur med en inmurad »tvättegryda» (tvättgryta) och har skorsten. Under 1700-talet fanns på Tjörn brygghus som också inrymde en »kölna», d v s en torkanordning för malt. Då bostadshusen under 1700-talets senare del försågs med separata kök användes dessa även för uppvärmning av tvättvatten. När kökens stora spiskomplex av gråsten revs ut i början av 1900-talet var det inte ovanligt att bakugnar murades upp i nya brygghus eller »koghus» (kokhus) som de kallades på Tjörn. Brygghusen kunde också komma till användning som sommarkök. I stället för ett mindre friliggande brygghus valde man på en del gårdar att bygga in brygghuset i en ekonomilänga som kombinerade flera funktioner.

I gårdens »koghus» finns (fanns) det numera en massa bråte från en mångårig gårdshistoria. Allting ligger ungefär som det blev lagt en gång i tiden, och med årens lopp har ordningen förvandlats till ett mindre kaos. Ibland har jag gått upp på loftet i koghuset och rotat fram någon attiralj att göra iordning, exempelvis gamla hyvlar av olika slag,  en sättungsplatta, isaxen, skoklingan och hovfilen.  eller varför inte om hur det gick till när jag putsade upp en tingest som utmynnade i ett inlägg om Ebbes bruk? Annat som kanske skulle vara värt att nämna är den gamla ko-selen, en skära, en vevstake till en hästdriven slåttermaskin och mastadontinlägget om som jag skrev ihop för mitt egna höga nöjes skull; gjutjärnet från Hassel Jernverk (..varför jag ens bemödade mig med att skriva om det har jag fortfarande inte kommit på. Ingen annan är alls intresserad av sådant. Kommentarerna brukar vara att ”släng det på tippen”…)

Fortsätt läsa