Förstörelselusta – om barkborren

Om man av någon mystisk anledning skulle ha det – i dagens samhälle –  utdöende och udda intresset utav biologi av icke-sexuell natur, och vilja lära sig något nytt, rekommenderar jag att läsa detta otroligt intressanta inlägg om barkborren (granbarkborren). Modern information funnen digitalt är inte alltid så medryckande, utan mer åt det sövande slaget. Därför blev jag uppiggad i sinne och själ efter att ha läst igenom äldre litteratur med mustiga beskrivningar om ovan nämnda insekt. Det är i stort sett inte mycket information som har tillkommit under de senaste 142 åren.

Kommande text är ett utdrag ur den fantastiskt glada boken (exklusive de moderna bilderna);

– UTFLYGTER I NATUREN OCH HVARDAGSLIFVET.
af E.A Rossmässler
På svenska utgifna af Carl Hartman
Örebro 1874

Fortsätt läsa

Brott & Straff – Det var värre förr

Att sitta på fästning
”Först huggs handen däraaf, därnäst slås båda skenbenen aaf, därefter båda armarna, ovan och nedan armbågen, därefter bröst och ryggen slås sedan aaf och på sistone huggs huvudet aaf honom.”

Så lyder en dom över en sextonårig dråpare från slutet av 1500-talet. Vid den här tiden stod det fysiska lidandet i centrum för den straffande makten. Rädslan för smärta, eller för att förlora diverse kroppsdelar, skulle avskräcka människor från att begå brott. Fram till 1700-talet var de vanliga påföljderna för brott dödsstraff, kroppsstraff och skamstraff. Successivt blev det vanligare med fängelsestraff, men ännu i 1734 års straff- och missgärningsbalk var fler än sextio olika brott belagda med dödsstraff, bl a stöld. I väntan på att straffet skulle verkställas fick de dömda sitta inspärrade i stora salar, exempelvis slottens källare. I städerna fanns fängelser i stadsmurarnas torn och i rådhusen.

Fortsätt läsa

Plöja, båtplats och funderingar

Under veckan som gått började kylan komma smygande i det västsvenska kustbandet.  Kommande vecka spåddes bli kall med minusgrader och det var lika bra att göra ett försök att få vänt den sista jorden innan tjälen satte sig. Plogen var redan påhängd på traktorn eftersom nästan all höstplöjning är klar, och trots två dagars ihållande regn gick det att slira sig igenom tegen i Wiggos hage utan större svårigheter. För er som vill läsa mer om plogar kan ni fördjupa er här och här. För att läsa om plöjning, klicka här.

Lördagen ägnades åt att rengöra hönshuset och en utav verkstäderna ordentligt. Jag till och med dammsög (!). Nytt strö införskaffades, berörd inköpare återvände med 14-15 spånbalar så nu räcker det ett tag. Jag hämtade granris och några enebuskar och julpyntade stallet. Satte upp nya sittpinnar och drog igång värmelampan för småhönorna. När jag städade i verkstaden, reste jag upp en skräptunna som ramlat. Tillbaka på mig stirrade tre möss. Mössen hade samlat på sig en försvarlig del gråärtor och stuvad dessa i botten på tunnan. Jag släppte ut mössen och fortsatte städa tills det var snyggt och rent igen bland verktyg och bra-att-ha-grejer. 

Fortsätt läsa

Att bygga en maskinhall

I ett blogginlägg från den 30 december 2016 nämner jag att går’n borde ha en ny maskinhall.  Var skall man egentligen göra av all brôte? Det enklaste är väl att göra som de flesta – att ställa allt ute någonstans när användningsperioden är slut för året. Jag rackar absolut inte ner på de som ställer sina redskap ute – har man inte någon plats att ställa på, får man göra så gott man kan. Det senaste året har jag investerat i en spanmålskärra, en självbindare, en småbalspress, två balkärror, en gödselspridare, två slåttermaskiner, en hösvans, en gaffelsidoräfsa, en sållmatteupptagare, en såmaskin, en harv, en potatisläggare, en ringvält, två kupplogar,, en Grålle, samt att jag gjort i ordning en del gamla maskiner, som till exempel en av såmaskinerna och konstgödselspridaren.

Eftersom en rockad var nödd och tvungen (om man inte vill använda sig av Blå Hallen, alltså under bar himmel), påbörjades arbetet med en ny maskinhall den 20 juni 2017, då den första ”schjwillestocken” lades. Schwjill är alltså dialektalt en stenfot eller husgrund. På rikssvenska skulle det heta syll eller syllstock. Brädlagret inspekterades och det som behövdes till byggnadställningar, väggar och dylikt lastades på en kärra och kördes upp till Smens Plats. Nästan alla brädor och plankor försvann från ladan, vilket passade utmärkt att det blev rent för den kommande gjutningen.

Fortsätt läsa

Köttfrossa.

135,4 kilo kött

Under dräneringen av kalvhagen kom jag i samtal med grannbonnen som körde grus åt oss under de dagarna. Samtalet slutade med att jag beställde en halv tjur utav honom. I fredags blev tjuren levererad i sex stycken stora lådor. Totalt var det 80,3 kilo finmald köttfärs förpackad i femkilos-påsar samt 55,1 kilo styckdetaljer (Fransyska, Rostbiff, Oxfilé, Innanlår, Ytterlår, Högrev, Ryggbiff, Entrecote).  Hela kvällen var räddad, eftersom vi packade om det mesta i mindre påsar. Femkilospåsarna med nötfärs blev omvandlade till 0,5, 1 kilo och 2 kilos förpackingar. Vacuum-maskinen gick varm. Det är inte så lätt att t.ex frysa in en större styckdetalj – som till exempel ett 4 kilos ytterlår – utan det mesta finstyckade jag upp till mer hanterbara förpackningar. Djuret var delvis uppfött på vår egna vall, som grannbonnen arrenderar, samt att man vet att djuren inte kan ha det bättre.


Resten av helgen gick åt att städa ladan och logen, att ställa in maskiner inför vintern, att få in merparten av veden under tak (och att hugga ny ved) och lite annat småpill.

En ovanlig syn – en (nästan) tom loge